Nationella säkerhetsbyråns lokaler ligger i Rawdakvarteret, en välmående stadsdel i nordvästra Damaskus. Kvarteret är hem för flera av den syriska regimens viktigaste politiska institutioner, och det är bara ett par hundra meter från bombplatsen till president Bashar al-Assads eget kontor. En attack i detta extremt välbevakade område är en förödmjukande motgång för regimen, särskilt när den följer på flera dagar av rebellangrepp inom stadsgränsen.
Försvarsminister Rajhas död är emellertid inte den svåra motgång den framställts som. Han är nytillsatt och har aldrig haft egen kontroll över de väpnade styrkorna, snarare fungerat som symbolisk representant för regimens kristna anhängare. Shawkat, däremot, har i ett drygt decennium tillhört Syriens yppersta elit, ingift i den styrande familjen genom Bashars äldre syster Bushra.
Bomben tycks ha exploderat under ett lunchmöte med regimens så kallade krishanteringscell, som satts samman för att leda nedkämpandet av revolutionen. Den huserar på Nationella säkerhetsbyrån, vilken under Ikhtiars ledning arbetat med att samordna de syriska säkerhetstjänsterna.
Den stora frågan är därför hur många andra underrättelsechefer och Assadsläktingar som befann sig vid mötet, och nu är sårade eller döda utan att statsmedierna har tillkännagivit det. Den syriska staten har klena interna institutioner. En formell titel betyder vanligen mindre än blodsband och kontakter. Skulle det visa sig att ett stort antal säkerhetschefer samtidigt slagits av brädet, kan det få dramatiska effekter på regimens funktionsduglighet.
Sist men inte minst måste man ställa sig frågan hur bombattacken kunde lyckas. Hade attentatsmännen hjälp inifrån? Misstanken måste fräta på förtroendet mellan explosionens överlevare – och finns det något som är farligare för Bashar al-Assads regim än bomber är det just sprickor i den inre kretsen.