Finansminister Mikael Damberg hänvisade till glesbygden när han presenterade stödpaketet för de höjda drivmedelspriserna. Han sa att man hittat ett system som "på ett tydligare sätt kompenserar landsbygd och glesbygd".
– Det tror jag är helt nödvändigt i det här läget, sade Mikael Damberg.
UNT:s genomgång visar dock att det statliga stödet till största delen går till välbärgade män i städerna. Bara en mindre del går till boende i utpekade landsbygdsområden.
Stödet är uppdelat på två delar. Dels en sänkt drivmedelsskatt och dels en engångutbetalning på 1 000 eller 1 500 kronor till varje person som äger minst en bil.
UNT har med hjälp av siffror från Trafikanalys, som förser SCB med statistik om fordonsparken, räknat ut hur bidraget fördelas.
I Uppsala kommun får bilägarna i Uppsala tätort preliminärt dela på 45,5 miljoner kronor. Motsvarande summa för boende i övriga delar av kommunen är 20 miljoner kronor. Större tätorter som Bälinge, Björklinge och Storvreta räknas till landsbygden.
På motsvarande sätt ser det ut i resten av landet. I utpekade glesbygdsområden, där bilägarna får det högre bidragsbeloppet, delas totalt 1,28 miljarder kronor ut. Som jämförelse är stödet till boende i landets tio största kommuner samt förorter i Stockholm, Göteborg och Malmö 1,62 miljarder kronor. Männen får nästan dubbelt så mycket stöd som kvinnorna.
Skälet till att det ser ut så här är att det helt enkelt finns fler bilar i städerna än på landsbygden. Av landets invånare bor 88 procent i tätorter, enligt SCB. Inte heller sänkta drivmedelspriser går till största delen till glesbygden. Tittar man på de genomsnittliga körsträckorna är skillnaderna mellan olika delar av landet små. Bilarna i Stockholms län körs i genomsnitt längre än bilarna i samtliga Norrlandslän, både när man jämför bilar som ägs av privatpersoner och bilar som ägs av företag.
Roger Pyddoke, ekonom på Statens väg och transportinstitut, VTI, har studerat fördelningseffekter av styrmedel för att minska klimatutsläppen och säger att låginkomsttagare på landsbygden är en grupp som får lägga högst del av sin inkomst på höga drivmedelspriser. Men sänkta bensinpriset är ett trubbigt sätt att gynna denna grupp. Enligt Roger Pyddoke finns i stället ett starkt samband mellan högre inkomst och mer bilåkande.
– Subventionerar man bensinen ger man mest pengar till de med höga inkomster. Jag har svårt att föreställa mig att det inte finns människor i regeringskansliet som vet vad de håller på med. Ändå gör man det här mot bättre vetande. Om politikerna under normala omständigheter skulle presentera en reform som ger mest till de som redan har så skulle alla säga att det var märkligt att göra på det viset. För mig är det helt obegripligt, säger han.
Han påpekar samtidigt att det inte är för resor till jobbet som bilen i första hand används
– Det är också en missuppfattning. De allra flesta gör merparten av sina resor på fritiden, säger han.
Klimatpolitiska rådet, som granskar om regeringens politik når klimatmålen, har reagerat på förslaget. Nyligen presenterade de sin rapport om 2021,där de kräver tydligare styrmedel för att Sverige ska nå klimatmålen.
– Signalvärdet är åt fel håll. Men vi har inte hunnit analysera det än. Det kommer att vara en del i nästa års rapport, säger Eva Mineur, utredare på Klimatpolitiska rådet.
UNT har sökt företrädare för finansdepartementet. Mikael Dambergs pressekreterare meddelar dock att han inte har möjlighet att ställa upp på en intervju. I stället hänvisar man till Åsa Westlund (S), ordförande i finansutskottet i riksdagen.
Hon säger att det är naturligt att det går mer pengar till storstäderna när det bor mer människor där.
– Men individerna i glesbygden får mer pengar än individerna i storstäderna. Det är ett stöd som syftar till att kompensera för de exceptionella prisökningarna efter Rysslands invasion av Ukraina. Och det är det sätt som vi såg var möjligt för att stötta hushållen här och nu, säger hon.
Hur ser du på de signaler som det ger utifrån både fördelningspolitik och klimatförändringar?
– Det är viktigt att göra något här och nu. Men det är också viktigt att göra saker på längre sikt som är mer träffsäkra ur fördelningspolitisk synvinkel och bättre för omställningen. Där är de förändrade reseavdragen en viktig del, säger Åsa Westlund.