Bristen på svar öppnar dörren för mer eller mindre välgrundade spekulationer om vad som egentligen hänt och vem som egentligen dragit i trådarna. Det är en olycklig utveckling, som riskerar att minska allmänhetens förtroende för staten.
I går frågades generaldirektören för FOI, Jan-Olof Lind, ut av försvarsutskottet. Enligt egen utsago ska han ha beskrivit myndighetens uppdragsverksamhet, vilka länder FOI arbetar med och på vilka premisser. Enligt Miljöpartiets ledamot i försvarsutskottet, Peter Rådberg, valde Lind med hänvisning till sekretess och den pågående förundersökningen att avstå från att svara på nästan alla frågor han fick under utfrågningen.
Lind ska dock ha uppgett att FOI inte går utanför det regelverk regeringen ställer upp. Det fick Rådberg att ”lägga ihop två och två” och tolka svaret som att regeringen har kontroll över vad FOI gör. Även Vänsterpartiets ledamot Torbjörn Björlund valde att tolka Linds svar under utfrågningen som att regeringen känt till FOI:s inblandning i affären.
De borgerliga ledamöterna i utskottet har på sistone hållit en mycket låg profil. Även ordföranden för utskottet, socialdemokraten Peter Hultqvist, tillhör de mer återhållsamma. Han vill varken föregripa Konstitutionsutskottets utfrågningar eller resultatet av den pågående förundersökningen, även om han vill att affären utreds.
Men varken spekulationer eller en alltför hovsam vänta och se-attityd bidrar till att återställa det förtroende för den svenska förvaltningen som har gått förlorat. Den rimliga hållningen är i stället att redan nu börja kräva svar. All fakta i affären omfattas inte av sekretess.
FOI:s Jan-Olof Lind bör exempelvis börja med att förklara om och i så fall hur man tagit itu med den kultur på myndigheten, som bidrog till skapandet av SSTI. För det är trots allt lika viktigt att se till att något liknande inte kan hända igen som att slutligen lägga alla fakta på bordet. Ändamålen helgar inte medlen i den svenska vapenexporten.