Real world Sävja
Ett mejl och en blogglänk. Det fick Kaktus från 16-åriga Krista Koivuranta i Sävja. "Undrar ni hur det är här egentligen, i vårt lilla getto?" skrev hon och Kaktus bestämde sig för att åka och hälsa på Krista och hennes kompis Gabriella.
Gabriella Hörlin och Krista Koivuranta.
Foto: Andreas Bolldén
De går nu båda första året på Uvengymnasiet i Uppsala.
De menar att det faktum att de hamnade på en skola med omotiverade elever grundade sig redan när de gick på Sävjaskolan.
- Det var den här skolan som gjorde så att vi hamnade på Uven, säger Krista Koivuranta och nickar mot skolbyggnaden.
- Vi lärde oss inte särskilt mycket. Hälften av eleverna som gick här var nästan aldrig i skolan och när de dök upp var det för att träffa kompisar.
De två tjejerna vittnar om ett Sävja där ungdomarna är rastlösa och inte har någonstans att ta vägen. Fritidsgården är till för grundskoleelever och pizzerian öppnar inte förrän klockan tre. Avsaknaden av en naturlig mötesplats gör att de oftast bara driver omkring eller sitter på skolgården under eftermiddagar och kvällar.
- Vi skulle behöva ett köpcentrum här, som i Gottsunda. Det är på vintern det är som värst. Man behöver någonstans inomhus att vara för just nu går alla bara runt och är sysslolösa, berättar Krista Koivuranta.
- Vill man göra saker åker man in till stan. Om man inte orkar det hänger man här på skolgården. Många har inte busspengar heller. Ungdomar behöver saker att göra för att inte krossa rutor!
En typisk helgkväll för tjejerna inleds med att de tar bussen in till stan och äter middag. Efteråt driver de runt i centrum ett tag för att sedan ta bussen till skolgården där vi sitter just nu. Ibland har någon med sig en vattenpipa eller en flaska vodka.
- Många tycker att det blir lite roligare här om man dricker. Men det leder också till bråk och att folk gör saker som de ångrar efteråt. Polisen är här jämnt, säkert två gånger om dagen och ännu oftare om helgerna då folk är ute, säger Krista
Krista Koivuranta och Gabriella Hörlin tror egentligen inte att fler dricker alkohol här jämfört med andra stadsdelar, men de är överens om att det är vanligare med yngre som dricker i Sävja.
- Det finns så många dåliga förebilder här, berättar Gabriella Hörlin.
- När de äldre började hänga utanför skolan började vi också hänga här, förklarar Krista Koivuranta.
- Och nu hänger de på pizzeriann, fast de har bilar och kan åka överallt. Jag skulle aldrig vilja bo här om tio år! Eftersom jag har alla mina vänner här skulle jag inte vilja flytta precis nu, men jag skulle vilja bo på ett ställe där det finns fler saker att göra.
Vi lämnar skolgården och går genom en skogsdunge för att komma till Sävjas fotbollsplaner. Här finns också en liten lekpark och en isig skateboardramp.
- Där är multiarenan, säger Krista och pekar bort mot en nybyggd idrottspark med basketkorgar och fotbollsmål.
- De borde ha byggt något annat åt oss. Det är bara några få som utnyttjar den, nästan ingen här spelar fotboll. De som spelar i Danmarks IF bor i Bergsbrunna och Vilan. Här fanns det en fotbollsklubb som hette IK Sävja men folk sköt in raketer under deras inomhusträningar så jag vet inte hur det gick för dem.
På fritiden driver Krista Koivuranta en blogg där hon beskriver hur det är att växa upp i Sävja. Hon lägger upp bilder som visar vad hon gör och skriver ofta flera inlägg per dag.
- Min blogg är unik. De flesta skriver om mode och smink men jag skriver om vad människor faktiskt gör. Den handlar om förorten, om min vardag här och vad vi gör när vi är ute.
När vi lite småfrusna går tillbaka mot skolgården och passerar både ett utbränt bilvrak och en sönderklottrad container undrar jag om de ändå kan se något positivt med att växa upp i Sävja. De kollar på varandra och funderar en stund men kommer fram till en bra sak med livet i deras stadsdel.
- Att vi håller ihop här. Det är det enda positiva.
Så jobbar vi med nyheter