Tova Sander Hällström, 18 år, går natur på Rosendalsgymnasiet
– Att bara ha en digital avslutning den 5 juni känns så himla tråkigt. Vår skola hade massor med förslag på vad man kunnat göra i stället, säger Tova Sander Hällström.
Hon nämner några av förslagen: Lunch klassvis utomhus vid långbord. Utspring i små grupper med få anhöriga på skolgården. Eller livesända utspring.
– Blir firandet av den 14 augusti, med utspring och flak och allt, kommer det att bli superkul! Men jag tror tyvärr inte att det kommer att gå då heller. Och då kommer vi inte att ha haft något firande alls.
Tova känner att det varit lite lättare att acceptera läget om hela samhället stängt ner.
– Uteserveringar får ha öppet, men vi får inte en enda dag ihop. Jag vill så gärna att vi ska få en sista dag med klassen. Att få ett avslut på skoltiden innan vuxenlivet börjar.
Att inte få träffa klasskamraterna som vanligt gör att många tappar modet, enligt Tova Sander Hällström.
– Tänk om vi hade fått rensa ur skåpen ihop, spela fotboll på rasterna och hänga i vårsolen … Nu sitter vi hemma och delar Youtubeklipp.
Tova oroar sig också över att situationen påverkar hennes chans att komma in på läkarutbildningen. Hon ligger precis under gränsen och skulle behövt skriva bra på högskoleprovet. Men även det blev ju inställt.
– Just nu känns det som att allt går emot oss. Det är tur att jag tog körkort i går, det gör att allt känns lite mindre deppigt.
Oscar Kamau, 18 år, går VVS-programmet på Jälla yrkesgymnasium
– Det blir nog ganska segt. Absolut inte som att träffa klasskamraterna. Det kommer bli svårt att sitta hemma och bli exalterad, säger Oscar Kamau.
Han tycker nästan att den digitala varianten känns förnedrande.
– Jag tycker man kunde hittat en annan lösning. Att klasserna kunde få springa ut men utan föräldrar och folk på skolgården. Både dagisbarn och skolbarn får ju vara med sina klasser och de som är så små har ju ingen koll på att hålla avstånd.
Oscar har köpt studentmössa men inte fixat lokal till studentmottagningen.
– Det är jättetråkigt att inte få göra de roliga studentgrejerna. Jag försöker att inte tänka på det för att förminska det. Vi är sjutton i klassen och har pratat om att ha grillkväll istället. Det blir väl kul det också.
Oscars klass har sluppit distansundervisning i trean. Under vårterminen har de haft praktik istället.
– Att komma ut på praktik var motiverande och jag trivs jättebra på min praktikplats. Jag gillar att jobba med kroppen, säger Oscar Kamau som utbildar sig till rörmokare.
Han hoppas på att få jobba vidare på sin praktikplats under sommaren och sen få fortsätta till hösten. Men nu är allt oklart.
– Jag har flera olika jobb på gång. Det är min plan b och plan c.
Blir det studentfirande i höst kommer han att vara med.
– Men det blir inte samma känsla.
Leo Hartman, 18 år, går sambeteende på Lundellska skolan "Skrapan"
Leo Hartman hade hoppats att de i alla fall skulle fått träffas klassvis den 5 juni för att säga hejdå till varandra. Att det i stället blir en digital träff är han besviken över.
– Man har gått tre år ihop och så slutar det i ett möte på Microsoft teams ... det känns ju rätt b. Det blir inte alls ett avslut.
Nu när skolan inte får bjuda in eleverna önskar han att klassen ändå samlas och har champagnefrukost eller nåt annat ihop.
– Då får man nånting. Och vi är ju färre än 50 personer.
Vad tror du om firande den 14 augusti då?
– Jag var förut en av de naiva som trodde att det här skulle blåsa över fort. Nu skulle det inte förvåna mig om restriktionerna är kvar i augusti. Men jag hoppas såklart att vi får fira då, för blir det av blir det jättekul. Ingen kommer att sura för att vi inte fick springa ut i juni.
De som tar studenten på Skrapan springer enligt traditionen ut från Uppsala slott. Leo som är med i Skrapans musikklass har spelat på avslutningarna och därför på nära håll sett de äldre klasserna springa ut från slottet.
– Det är så roligt och fint och jag har ju bara väntat på att få känna samma känsla själv.
Han hade inte bara sett fram emot själva avslutningsdagen, utan hela våren.
– Man har ju förstått att maj är månaden då man stressar i skolan samtidigt som man är bakis för att man gått på så många skivor. Nu missar vi helt den känslan, den slutspurten.
Pascal Halabi, 19, går natur på Katedralskolan
– Ett digitalt firande låter inte jättekul. Det blir inte samma sak att fira i höst. Det är ju nu man vill fira, när vi kan räkna ner de sista proven, säger Pascal Halabi.
Däremot är han glad om det blir ett studentfirande senare och att datumet är satt till 14 augusti.
– Då har terminerna inte börjat ännu och man hinner vara med även om man ska flytta härifrån för att plugga.
Han hade sett fram mot ett vanligt studentfirande.
– Studenten är ju en slags högtid och jag har många släktingar i USA som skulle flyga hit då. Nu vet jag inte när de kommer.
Pascal saknar att umgås med folk. Han och hans flickvän har nyss träffats och tillfälligt flyttat ihop.
– Det hjälper att bo ihop när man knappt träffar några andra. Jag har insett hur bra mitt vanliga liv är, som att äta lunch med kompisarna och kunna gå och träna varje dag.
Pascal har sökt flera sommarjobb och hade tänkt jobba ett år efter studenten. Men nu har ingen arbetsgivare hört av sig. Han skulle gärna köra glassbilen.
Till hösten har han sökt datateknik vid universitetet i Lund.
– Hade allt varit som vanligt hade jag varit rätt skoltrött just nu. Men distansundervisningen är rätt lågintensiv, så troligen kommer jag börja plugga till hösten. Jag vill inte bara fördriva tiden utan att ha något att göra.
Wilma Hämäläinen, 18 år, går natur på Katedralskolan
– Lösningen med digitalt studentfirande nu och ett senare i augusti är bra så vi får fira någon gång. Fast det hade varit roligare att fira på den rätta dagen. Det är ju det som man längtat efter så himla länge, säger hon.
Wilma köpte klänning, skor och studentmössa till studentfirandet för ett bra tag sedan.
– Såklart känns det orättvist att vi är den enda årskullen som inte får fira studenten när terminen är slut. Jag har ju sett andras lycka och glädje den dagen. Mina släktingar från andra länder skulle komma och nu blir det inte så. Men det är inte som att hela livet kraschar, säger Wilma Hämäläinen.
Vi pratas vid på morgonen. Wilma har just haft en digital lektion. Just nu är hon trött på utsikten från skrivbordet hemma. När hon ser sina yngre syskon gå till skolan på morgonen blir hon avundsjuk. Sina kompisar träffar hon bara digitalt.
– Det är inte lika verkligt att umgås på nätet. Jag saknar kompisarna jättemycket. De peppar, ger energi och vi hjälper varandra. Förut visste man allt som hände i deras liv.
Hon, som har sökt till civilingenjörsutbildningen i molekylär bioteknik, har en dröm är att forska fram nya mediciner.
– Nej, det är inte bristen på coronavaccin som inspirerat mig. Jag är intresserad av vad som händer i cellerna och bestämde mig för länge sedan.
Amanda Åhrberg, 19, går ekonomiprogrammet på Jensen gymnasieskola
Amanda Åhrberg tycker att det är toppen att kommunen flyttat fram firandet, för hon tror att chanserna är stora att man kan fira då.
– Det kan ju inte vara så illa i augusti som nu. Kanske kan mor- och farföräldrar delta också om vi har riktigt tur. Jag bryr mig inte om vilket datumet blir, jag vill bara få ta studenten på ett så normalt sett som möjligt.
Men den digitala avslutningen den 5 juni är hon klart skeptisk till. Vem vill sätta på sig en mössa live på nätet? undrar hon.
– Det är bara konstigt. Det har varit en massa skämtvideos på Tik tok där folk sätter på sig mössan och låtsasspringer ut med datorn i handen. Ska det bli verklighet nu?
Besvikelsen över att studenten inte blir som vanligt är nästan det enda hon och jämnåriga pratat om på slutet, säger hon. Det lär ju bli så att kompisgäng träffas för att fira den 5 juni, säger hon.
– Jag kommer att vilja ha champagnefrukost med mina närmaste kompisar.
När pandemin bröt ut var Amanda först orolig för sin egen del eftersom hon föddes med hjärtfel. Men sedan hon förstått att hon inte är i en riskgrupp började hon umgås med kompisarna igen.
– Alla ungdomar börjar bli riktigt uttråkade nu. Vi är noga med att tvätta händer och vi kramas inte, men vi träffas en hel del.