I slutet av förra året kom två anmälningar till polisen om att en äldre Uppsalakvinnas hund varit aggressiv, men man beslutade då att inte ingripa. När ytterligare en anmälan kom i mitten av februari, där hunden ska ha bitit en annan hund i nacken, omhändertogs hunden av polisen. Efter att man utvärderat hunden beslutades också att den skulle avlivas.
LÄS MER: Skrikande hundägare blev av med jycken
Den äldre kvinnan överklagade polisens avlivningsbeslut till förvaltningsrätten. Hon menar att hennes hund inte på något sätt är farlig för allmänheten och att hon är fullt kapabel att hantera hunden, som är av rasen rottweiler. Kvinnan säger också att anmälningarna har sin grund i att hon under flera år har utsatts för förföljelse i sitt bostadsområde.
Förvaltningsrätten skriver i sin dom att det finns motstridiga uppgifter om vad som egentligen hände i mitten av februari, några skador på den hund som skulle ha blivit biten finns inte dokumenterade.
Däremot fäster man stor vikt vid den utredning av hunden som gjorts av polisens besiktningsman. Enligt besiktningsprotokollet kan hunden "inte interagera med främmande människor utan uppvisar extrema rädslor som resulterar i aggressionsutbrott och utfall då den känner sig trängd". Man bedömde att det finns en överhängande risk för att hunden, på grund av sin rädsla, ska gå till angrepp mot människor och att hunden därför bör avlivas.
När hunden omhändertogs hamnade den hos Hundhjälpen i Uppland och även där noterade man hur rädd hunden var. Det var svårt för personalen att hantera hunden, som reagerade aggressivt, och varje ny person kunde bara mycket långsamt närma sig den.
Förvaltningsrätten menar i domen att man inte ifrågasätter att hunden kan fungera med valda personer och att det inte säkert kan sägas att hunden skadat någon människa eller något annat djur. Men med hänsyn taget till vad besiktningen kom fram till och uppgifterna från Hundhjälpen får risken för att hunden ska skada eller "orsaka avsevärda olägenheter för människor eller andra djur anses vara så överhängande" att avlivning är nödvändig, menar förvaltningsrätten.
Polismyndigheten hade också beslutat att kvinnan inte skulle få vara med när hunden avlivas, eftersom "stora känsloyttringar" från hennes sida skulle kunna innebära en risk för att hon eller personalen skulle komma till skada. Kvinna överklagade även det här beslutet och uppger enligt domen att hunden "är det viktigaste i hennes liv".
Förvaltningsrätten finner dock att den här delen av polisens beslut inte går att överklaga och därför avvisar man kvinnans begäran om att få närvara vid avlivningen.
Det var en oenig rätt som fattade beslutet om avlivningen, två av de tre nämndemännen menade att det inte tidigare var visat att hunden skulle vara farlig och att det borde ha blivit dokumenterade skador om hunden faktiskt bitit en annan hund. Bedömningen vid besiktningen skulle kunna förklaras med att hunden var på ett nytt ställe och "inte hade fått landa".
Domen kan överklagas till kammarrätten och hunden kommer inte att avlivas förrän domen vunnit laga kraft.