Andra tog ut svängarna desto mer. Journalister på plats berättar om talare som hysteriskt påstod att västvärlden snart styrs av sharialagar, att Barack Obama är en militant islamisk fundamentalist och att massmedierna systematiskt ljuger för att bereda vägen för ett muslimskt maktövertagande. Och det kan inte gärna förvåna någon. Sion är ett oöverskådligt nätverk av personer och organisationer där några framstår som skvatt galna och andra är så pass politiskt sofistikerade att de förstår att dölja sitt budskap bakom slagord som på ytan är oförargliga eller rent av sympatiska. Någon politisk betydelse har Sion inte och ingen i Sverige hade brytt sig om detta möte om det inte varit för just Lars Vilks.
Vilks har samma rätt som alla andra att vara politiskt naiv och obildad. Ingen kan förbjuda honom att delta i arrangemang som för nästan alla andra skulle framstå som djupt komprometterande. Och att säga att man deltar i ett extremistmöte ”som konstnär”, för att skapa ”dialog” eller för att ”öka kunskapen” så att det blir lättare att ”analysera” vad värdorganisationen står för duger naturligtvis inte. Talar man på ett extremistmöte så är man just talare – och i detta fall också ett affischnamn. Vilken ”dialog” dessa grupper skulle vara intresserade av kan ingen förklara, och om man vill samla kunskap så bör man nog först visa någon förmåga att begripa vad det är man får höra.
Det som Vilks utsatts för på grund av rondellhunden är oacceptabelt. Att en person trakasserats och hotats av religiösa eller politiska extremister är dock något helt annat än att samma person också skulle vara en intressant politisk tänkare eller kompetent att säga något av intresse om jihadismen (den extrema politiska islamismen) eller om politiska konspirationsteorier och totalitära ideologier i övrigt. Men just så har Vilks framställts på åtskilliga bloggar och politiska hemsidor. Förhoppningsvis slipper vi sådant efter hans framträdande i New York.