Rätten att tro och trycka
sekreteraren för den islamiska konferensen OIC kräver att den svenska regeringen "straffar" både Vilks och tidningen.
Samma mönster som visade sig vid protesterna mot Jyllands-Postens Muhammedkarikatyrer upprepas nu i liten skala. Trängda eller odemokratiska regimer spelar ut det religiösa kortet för att avleda folkligt missnöje.
Pakistans president Musharraf befinner sig mitt i en djup politisk kris som kan leda till hans och regimens fall. De ultrakonservativa krafterna kring Irans president Mahmoud Ahmadinejad försöker återvinna mark inför valen nästa år. Protesternas inrikespolitiska bakgrund är uppenbar och svenska diplomater bör hålla sig för goda för att spela med. Man måste utgå från att den uppgift från Pakistan som säger att en svensk ambassadtjänsteman sagt att den svenska regeringen delar upprördheten är felaktiga. Fria medier måste få fatta både kloka och okloka publiceringsbeslut utan att recenseras av diplomater eller regeringsföreträdare.
Utgivaren för den antirasistiska tidskriften Mana, Babak Rahimi, sade i ett TT-uttalande i torsdags att protester av detta slag gynnar rasistiska krafter i Sverige. Mycket talar för att han har rätt. Den sorts debattörer som gömmer sig bakom yttrandefriheten för att ostört kunna att påstå att muslimer som grupp är terrorister eller motståndare till en fri press vill gärna kunna hänvisa till just sådana obalanserade utspel som bevis.
Rahimi gör också ett annat viktigt påpekande. De utställare som i somras tackade nej till att visa Vilks bilder använde mer eller mindre uttalat argumentet att muslimer som grupp skulle vara farliga eller hotfulla. Resultatet blev att de förstärkte fördomar och oro - inte motsatsen.
Rahimi påpekar också distinktionen mellan Vilks bild, som kan tolkas på flera olika sätt, och de teckningar som publicerades av Jyllands-Posten, som tydligt spelade på fördomsfulla schablonbilder av "muslimen" och med stor sannolikhet var beställda i avsikt att provocera.
Sammanhanget där en bild visas eller ett uttalande görs är ofta avgörande för hur innehållet i bilden eller uttalandet ska tolkas. I lagen om hets mot folkgrupp uttrycks detta genom en hänvisning till "uppsåtet", alltså avsikten bakom en viss publicering. Jyllands-Postens avsikt var uppenbarligen en annan än den avsikt att rapportera och kommentera ett aktuellt skeende som vägledde de svenska tidningar som återgett Vilks bild. Publiceringen i Nerikes Allehanda skedde i en ledarartikel som argumenterade både för tryckfrihet och religionsfrihet som lika nödvändiga inslag i ett fritt samhälle.
Men det finns förvisso de som tycker att den nuvarande svenska hetslagstiftningen är otillräcklig. Bland annat har en del kristdemokratiska politiker föreslagit att vi ska återinföra en paragraf mot hädelse, alltså ringaktande eller skymfande uttalanden om religion, av det slag som tidigare fanns. Då skulle t ex Ecce Homo-utställningen i Uppsala domkyrka ha kunnat åtalas, liksom antagligen också Lars Vilks bilder.
Också den som är starkt religiöst engagerad bör dock kunna se de avgörande invändningarna mot en ny hädelseparagraf. Om man begär att staten ska vara neutral i religiösa frågor och likvärdigt skydda alla samfunds frihet att verka så bör staten också undvika att med sin auktoritet förbjuda vissa typer av uttalanden om religiösa ting.
Skulle "hädelse", i betydelsen starkt kritiska eller respektlösa uttalanden om religion, förbjudas så uppstår ofrånkomligen frågan om gränsdragningen. Ska det åtalbara omfatta mer än vad som kan rymmas inom dagens hetslagstiftning - vilket ju självklart är syftet - så kan man räkna med krav på rättslig prövning också av uttalanden om familjesyn, sexualmoral och allt annat som kan tänkas såra någons religiösa övertygelse. Det samhällsklimat där Hjalmar Branting kunde dömas för att ha förnekat Gud vill nog få ha tillbaka.
Ett sådant samhällsklimat vore säkerligen också till förfång för religionens eller religionernas ställning i samhället. Om religionen kommer att förknippas med förbud och censurkrav så blir det inte lättare utan svårare att nå ut med det positiva budskap som alla religioners anhängare uppfattar som trons kärna.
Att försöka inskränka utrymmet för kritiska eller respektlösa uttalanden om religion leder vilse. Däremot ska hets, hot och diskriminering av människor på grund av deras tro eller etniska bakgrund bekämpas.
Så jobbar vi med nyheter