Vi ser en våg av politiskt sanktionerad rasism dra fram genom länder som alla genom EU-medlemskapet har förbundit sig att respektera mänskliga rättigheter och behandla alla EU-medborgare lika oavsett etnisk bakgrund. Något sådant har aldrig hänt tidigare. Frågan vilka reaktionerna hade blivit om det i stället varit judar eller homosexuella som utvisades är ofrånkomlig.
EU-kommissionen har begärt svar från Frankrike på ett antal grundläggande frågor. Sveriges EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) har begärt en gemensam europeisk handlingsplan för att få stopp på övergreppen. Reaktionerna inom flera av EU-parlamentets partigrupper har varit starka.
Dessvärre talar det mesta för att vågen av utvisningar och andra övergrepp fortsätter. Frågan om behandlingen av romerna är nu en moralisk testfråga för hela unionen – och för varje enskilt medlemsland, alltså också för Sverige.
Cecilia Wikström och Maria Weimer, båda FP-politiker, har stor heder av det program för att bryta likgiltigheten för övergreppen mot romer som de i går lade fram på Brännpunkt i Svenska Dagbladet. De vill bland annat se en romsk ungdomsledarakademi, läromedel på romani chib som är ett officiellt erkänt svenskt minoritetsspråk, och en ”sanningskommission” för att gå till botten med svenska övergrepp mot romer under de senaste hundra åren. I det ligger också att de omständigheter som ledde fram till att Sverige utvisade romska EU-medborgare i somras utreds.
En huvudpunkt i deras argumentering är rätten till utbildning – en stor del av romerna i Sverige saknar grundskoleutbildning och 80 procent är arbetslösa. Utbildning och arbete är naturligtvis också i detta fall de mest effektiva medlen för att bryta ett tidigare utanförskap.
Vilken regering vi än har efter valet så måste den se det som en hederssak att försöka bryta den utveckling som vi just nu ser i Europa. Och det räcker inte att bara avstå från nya utvisningar från Sverige. Man måste aktivt dra åt andra hållet.