Rätt konst större än fri konst?

Uppsala konstmuseums framtid är en kommande het debattfråga för Uppsalaborna. En utredning om museets "uppdrag och lokalisering" pågår i kommunen. En förening - Konstens Hus Nu - har bildats till förmån för ett nybyggt konstmuseum, värdigt Sveriges fjärde största stad.

Konstmuseets nuvarande placering, i 1500-talsborgen på åsens krön, är omstridd. En brant backe sägs ofta utgöra hindret. Man blir andfådd och avstår därför från konstupplevelsen. Den anonyma placeringen uppges också vara svår: många vet inte att museet finns - fastän dess hus dominerar stadsbilden!

Å andra sidan åker många jorden runt för att besöka vissa konstmuseer. Så stor lockelse kan ett konsten ha. Så vad spelar en backe för roll i en annars helt platt kommun?

Det handlar om dragningskraft. Och det räcker inte med en utmärkt verksamhet - som ju Uppsala konstmuseum haft hittills - utan det måste till marknadsföring, kringfunktioner, shop, restaurang, barnhörna, filmrum... Pengar, kort sagt.

Men störst av allt är friheten. För konsten är väl fri? Kanske. Men inte alla museer. Den politiska styrningen av Uppsala konstmuseum är anmärkningsvärd. I kommunens inriktningsplan 2010 står att "Museet ska sträva efter att med konsten som medel ge perspektiv på samhälls- och miljöfrågor mot bakgrund av kommunens policy för hållbar utveckling i fråga om mänskliga rättigheter, jämställdhet och ansvarsfullt resursutnyttjande."

Naturligtvis ska även konstmuseer främja hållbar utveckling. Källsortera, elda miljövänligt, handla ekologiskt. Detta uppmanar Stockholms kommun Liljevalchs konstmuseum och Kulturhuset att göra. Målen för Stockholmsmuseernas verksamhet är dock att skapa "högkvalitativa utställningar", "förutsättningar för konstupplevelser i vardagen", samt arena för "aktuell, reflekterande och nyskapande konst". Och det är något helt annat.

I Uppsala har dock politikerna gått över gränsen. Om konstmuseet "med konsten som medel" ska "ge perspektiv" mot bakgrund av "kommunens policy" kring politiska mantran, då har man spelat ned såväl dess ledning som konstnärernas frihet. Men konst har ett egenvärde. Konsten är "evig" och ska inte präglas tillfällig politik. Konsten måste kunna trotsa och visa motbilder utan anpassning till politisk retorik. Konsten kan förvisso i sig vara politisk - men just därför ska den inte dikteras uppifrån.

Varför lägger kommunen politiska aspekter på verksamheten? Det är den viktigaste framtidsfrågan för ett konstmuseum i Uppsala - inte placeringen.