Ganska mycket för sent. Sisådär 30 någonting.
Jag slås av det då och då, inte minst nu när jag sitter och jobbar med en Hasse & Tage-föreställning som ska ha premiär till hösten. Jag njuter hejdlöst av underhållning från 60- och 70-talet och kan riktigt gå i spinn av versifierade formuleringar av typen:
"Vårt hus ska inte falla,
det ska inte gå så illa,
för om vi alla tralla,
kan ej vår villa trilla."
Och jag vet redan nu att det kommer att vara mina jämnåriga i publiken: Alltså ett gäng 75-plussare samt ett fåtal nördar som också fötts 20-30 år för sent. Och alla är lika välkomna!
Jag borde nog ha fötts någon gång på 30-talet för att ligga i takt med min samtid. Jag har alltid känt mig aningen mossig, oavsett vilken ålder jag har varit i. Som liten var jag lill-gammal och lite präktig. Som yngling var jag revynörd och lite präktig. Polarna spisade Flash and the Pan och Fleetwood Mac medan jag spisade Povel Ramel och Cornelis Vreeswijk. Som vuxen är jag farbror och lite präktig. När barnen spelar diverse ny rapmusik i bilen håller jag på att kaskadkräkas över instrumentbrädan. Men jag vet ju att en god förälder inte ska klaga på nästa generations musik, så jag sväljer, kväljer och lider. Ibland försöker jag till och med säga något uppmuntrande om deras musiksmak trots att det då sker strömhopp av svarta grodor ur min mun på grund av lögnerna. Jag förstår helt enkelt inte vad som attraherar dem i denna akustiska gödselspridning. Däremot rycker det i benen om det kommer lite Count Basie eller Ella Fitzgerald på radion. (Fast det händer ju bedrövligt sällan!!) Och då hör jag unisona kväljningar från barnen i baksätet.
Men den stora fördelen med att var född för sent är att det kan vara lite skönt att åldras. Man växer liksom ikapp sig själv. Jag har alltid varit gubbe, och nu när jag rent dateringsmässigt är gubbe, känns det som om jag börjar bli rätt kalibrerad.
Jag kan omfamna mina åldersmarkörer med öppet sinne. Läsglasögonen känns naturliga på nästippen. Polkagrisarna och kolabönorna som jag gillade redan i 14-årsåldern kan jag nu njuta mer skamlöst av. Jag kan rakryggad säga att jag blev ytterst upprörd när ordet ”njugghänt” ströks ur SAOL. Och jag slipper smyga med att jag alla dagar i veckan föredrar tv-programmet ”Fråga doktorn” före ”Let’s dance”,
Hellre för sent född än inte alls!
För övrigt anser jag att 2,5 miljoner kronor för arbetet med att ta fram Uppsala Kommuns nya logotype inte verkar vara helt orimligt. Med tanke på resultatet så måste ju minst 150 personer fått vara med och tycka till där…