Rånaren riktade en pistol mot hans huvud
För en månad sedan försökte en yngre man råna en busschaufför i Enköping. Vi har träffat mannen som i dag undrar om det är värt att fortsätta i ett yrke där nästan hälften av kårens medlemmar är rädda för att bli utsatta för hot eller våld.
Respekt, respekt, respekt. Bernt Ahlm frågar vilken annan tjänst folk förväntar sig att få gratis, vilken annan person än en busschaufför man fritt kan skälla på eller kasta könsord efter. I vilket annat fordon kan folk urinera i en papperskorg för att innan man går av hälla ut innehållet på golvet. I vilket annat yrke blir man idiotförklarad för att man inte kan växla en tusenlapp? Bara för att det är lördagskväll är det inget djur som sitter bakom ratten.
Foto: Björn Ullhagen
Det är en vanlig morgon på jobbet.
Vid resecentrum i Enköping kliver många av för att ta sig vidare med tåg eller för att byta buss.
Bussen svänger ut på Dr Westerlunds gata, på väg mot sista stoppet före väg 55. Fyra personer står och väntar. En person har en munkjacka med huvan uppfälld, stora solglasögon och en näsduk som täcker stora delar av ansiktet.
— Jag tänker att jag ska skälla ut honom, för han ser ju ut som en rånare, säger Bernt Ahlm.
Pistol riktad mot pannan
Han har arbetat på vaktbolag, som ordningsvakt. I över 20 år som busschaufför. Säger att han är van vid hot. Ändå kopplar han inte att det här är på riktigt. Att han om några sekunder får en pistol 20 centimeter från pannan.
— En man löser ett månadskort och säger något om att personen bakom honom beter sig underligt. Jag säger att jag ska tala med honom, svarar jag.
Men han hinner inte säga något. Nu skriker den sist påstigande och riktar pistolen, som ser ut som polisens tjänstevapen, mot hans huvud.
— Jag tänker, undrar om han skjuter mig i halsen, eller i axeln. Undrar om hur det känns, om jag hinner hälsa något till min familj med hjälp av passagerarna.
Tårar tränger fram i ansiktet. Händelsen för en månad sedan har rivit upp sår. Kanske blir han aldrig kvitt scenen, som gick många passagerare förbi. Samtidigt som en tår rinner utmed med kinden, säger att han bara är en chaufför som vill hjälpa människor. Rösten blir snart stadig igen.
Mannen skriker och fortsätter att vifta med pistolen.
Bernt Ahlm reser sig, säger att han vill att kulan ska ta längre ner, och att han kanske kan styra undan skottet
— Jag var totalt underlägsen när jag satt ner, nu kände jag att jag fick ett psykologiskt övertag.
Funderar på att byta jobb
Mannen gör ett sista utfall och springer sedan därifrån.
— Jag fick rysningar. Han försökte råna mig.
Passageraren med auktoritet ringer polisen. En kollega löser av honom.
Nästa dag är han åter i trafik, ville ha det så. Men Bernt Ahlm insåg att det var svår att koncentrera sig. Han tog ett par dagars uppehåll. I dag kör han som vanligt.
— Men jag har tänkt på att byta jobb, till beställningstrafik. Då slipper jag ta upp anonyma människor.
— Jag är inte samma människa som före rånet, inte lika glad i alla fall. En fråga jag måste ställa mig är om jag vill ge busskörandet, i den här formen, mer av mitt liv.
Fotnot: Polisen har inte lyckats gripa någon misstänkt för rånförsöket.
Så jobbar vi med nyheter