Rånades med kniv och pistolattrapp
17-årige Filip och hans kompisar hotades med kniv och en pistolattrapp en söndagskväll i augusti i Flogsta. Bytet blev en mobiltelefon. - Jag hade ingen tanke på att man kunde bli rånad, säger han.
Foto: Rolf Hamilton
En kille stack ut huvudet och frågade vad klockan var för att se att de hade mobilerna med.
- Det här är ett rån, säger en av dem sen, berättar Filip.
Tre killar hoppade ur bilen, en eller två satt kvar.
- De sa åt oss att inte skrika så att inga runtomkring förstod vad som hände. Att inte springa för då skulle de skjuta.
Det kändes som att tiden frös när han såg vapnet som en av killarna visade upp. Han visste inte då att det troligen var en naturtrogen attrapp.
Med en kniv pekade en av de andra killarna i turordning mot den som skulle ge ifrån sig mobilen.
- Det kändes frustrerande att folk bara gick förbi, men de visste ju inte vad som hände ...
De hade inga masker på sig, men Filip vågade inte fästa blicken på dem så länge. Innan rånarna åkte vidare ropade de: "Ring inte polisen, vi vet var ni bor".
Det var först efteråt som rädslan vällde över honom. Den natten sov han inte många timmar.
Ett par dagar senare greps några killar misstänkta för att ha försökt råna en kiosk. Polisen misstänkte att de var samma som låg bakom tre personrån samma vecka. En av dem, en 17-åring, dömdes i tingsrätten för rånet mot Filip. I hovrätten räckte bevisen inte och 17-åringen friades för rån, men fälldes för häleri av stulna mobiler.
- Det känns inte alls roligt, säger Filip.
Vi står precis på platsen där det hände när vi ses. Filip tror att det på sätt och vis var tur att han rånades så nära där han bor.
- Det kan ha gjort att jag kommit över det snabbare. Jag har ju varit tvungen att gå den här vägen så många gånger att jag vant mig.
Men situationer som påminner om råntillfället kan vara obehagliga.
- En gång tvärnitade en bil bakom mig för övergångsstället där uppe och då blev jag rädd.
Under de fem månader som gått har han vänt och vridit i huvudet på det som hänt.
- Det är ganska invecklat vad jag känner för dem. Jag är sur förstås. Men de kan inte ha haft det så lätt. Ska man vara vis ska man väl säga att man tycker synd om dem. Det är nog de som är offren egentligen.
Han tror att han vuxit av det som hänt. Och så har han börjat fundera på att bli polis.
- Det verkar varierande och verklighetsnära. Och det är viktigt att polismyndigheten fungerar bra, eftersom det ger allmänheten trygghet. Det insåg jag vid rånets efterspel.
Fotnot: Filip heter något annat i verkligheten.
Så jobbar vi med nyheter