– Vad står det?
15-årige Mohammad Kamran sitter i välstruken vit skjorta och ser frågande ut. Alla elever i klassen har fått varsin lapp med ett ord på. För den som har "stark" gäller det att hitta eleven med "svag". Och för Mohammad gäller det att först få reda på vad "feg" betyder.
Mohammad som tog sig på egen hand från Afghanistan till Sverige för ett halvår sedan, har snart fått ordet förklarat. Han börjar speja runt i klassrummet, men svaret finns närmare än han trott: Bredvid sitter Efrem Tsehaye från Eritrea och håller upp lappen "modig". Båda brister ut i skratt.
Även Hiba Abdalla och Inas Nabhani har fått en uppgift: att ställa frågor på svenska och förhöra varandra om andra världskriget. På nybörjarsvenska redogör de för när kriget startade och slutade, och allt som hände däremellan.
Hiba från Syrien berättar att hon kom till Sverige tillsammans med sin bror den 20 januari förra året.
– Sverige är ett jättebra land. Människorna är jättesnälla och hjälper oss med allt. Jag hoppas på en framtid här.
På väggen hänger en karta med världens alla länder. Bland klassens 27 elever finns nio av länderna representerade. Lägg därtill arabiska, dari, turkiska, grekiska, kinesiska, somaliska, pashto, tigrinska och persiska – och du har den språkflora som då och då tränger igenom i elevbruset.
– Att vara på en skola med svensktalande barn är till stor hjälp. Man kallar det för att språkbada, säger läraren och mentorn Lovisa Hultgren.
Hon har en bakgrund som SFI-lärare och startade förberedelseklassen på Gränbyskolan för två år sedan.
– Det är ett kul och utmanande arbete. Jag kan göra skillnad och ge dem en bra framtid i Sverige – om de får stanna.
Lovisa berättar att eleverna är ambitiösa och att närvaron är hög. Men då och då försvinner en elev utan förvarning; flyttar till en annan stad för att myndigheterna har bestämt det.
Just den här dagen är en elev i Stockholm för att få besked från Migrationsverket. Vissa av eleverna har inte ens fått uppehållsbesked när de skrivs in på skolan.
– Vi måste ha ett stort elevhälsoteam runt eleverna eftersom det händer mycket i deras liv. Vi ser stress och oro. En del vet inte var deras familjer finns, och om de får stanna.
Skolans mål är att så fort som möjligt flytta eleverna till reguljära klasser på skolan, men i klassen ryms alltifrån analfabeter till barn som gått nio år i skola. Vissa kommer att behöva hjälp länge, andra tar sig vidare på kort tid.
– Vi hade en elev som började i september, gick ut med fullständiga betyg i nian och som nu har påbörjat gymnasiet. Det är en otrolig prestation att under knappt två terminer klara av de kunskaper i svenska språket som krävs för årskurs nio.
Lovisa Hultgren har märkt att svenska kombinerat med olika ämnen ger mer djup i språket. Eleverna lär sig ämneskunskaper samtidigt som de stärks språkligt.
Det märks inte minst när delar av klassen fortsätter till hemkunskapsalen där nya ord som rivjärn, potatis, vispa, fräsa och steka dyker upp.
På dagens meny står raggmunk, det får Mohammad att på nytt se frågande ut. Men han kavlar upp ärmarna och börjar försöka tyda receptet på svenska.
– Jag gillar all mat i skolan, mest hamburgare – och spagetti och köttfärssås.
Även han drömmer om en framtid i Sverige. Helst vill han bli tandläkare, men tvivlar på att han har den möjligheten. Han har tagit reda på hur många år av studier som krävs. De svenska barnen har ett försprång, tycker han.
Kompisarna består enbart av andra barn i samma situation. Och medhjälparen i köket, Daniel Babopesarakli från Iran, talar persiska. Det är ett närbesläktat språk som darispråkige Mohammad förstår hyfsat väl.
– Jag vill lära känna svenskar men jag kan inte prata så mycket ännu. Jag säger "hej, hej" och "hej då" till dem.
Förberedelseklassen som vid starten 2014 bestod av tolv elever har mer än fördubblats vid Gränbyskolan. Lovisa Hultgren tror att skolor generellt klarar av att ta emot de barn som kommer till Sverige. Men deras liv utanför skoltid bekymrar henne. Somliga ensamkommande saknar gode män och behöver mer kontakt med det svenska samhället. Kanske kunde de lokala idrottsföreningarna engagera sig mer? resonerar hon.
– Utmaningen ligger i uppbackningen, i det sociala skyddsnätet och att eleven får stöd av någon med läxhjälp. Skolan är jätteviktig, men bara en del för att man ska bli integrerad i samhället.