Räddaren i nöden

Utanför second handbutiken Bäckar Små i centrala Uppsala står en grå lastbil med snart tjugo år på nacken och högar med märkta banankartonger. Inuti bilen står Rune Larsson och staplar kartonger i blåställ och keps. En tredjedel av bussen är fylld. Han har nämligen redan varit hos en församling i Stockholm och hämtat ett rejält lass med skänkta kläder och skor.

För Rune Larsson har många krokar ute. Bland givarna finns församlingar, organisationer och enskilda personer. Han organiserar själv hjälpsändningarna till Estland och Lettland sedan tio år tillbaka.
- Jag brukar höra vad mina kontakter i Baltikum har på önskelistan och sedan försöker jag passa ihop det med givarens önskemål och försöka få någon att betala frakten. Oftast går resorna runt - ja, nästan i alla fall. Lite pengar brukar jag få sticka emellan, säger Rune Larsson som körde sin första hjälpsändning för 14 år sedan. Då var det på uppdrag av Svenska Missionskyrkan (dåvarande Sociala missionen), Gamla Uppsala missionsförsamling och Svenska frälsningsarmén i Uppsala. Resan gick till Estland och väckte starka känslor.
- Människor lever under fruktansvärda förhållanden. Estland gav mig minnen från 30-talet i norra Uppland. Jag är själv uppväxt under sparsamma förhållanden i Västland utanför Tierp, säger Rune Larsson och berättar om de enorma skillnaderna mellan BB för de fattiga och BB för de rika i Riga - trots att mottagningarna ligger vägg i vägg.
- Orkar kvinnor inte ta sig hem efter fyra dagar måste de skriva på ett papper som till och med är märkt med ordet fattig. "Jag befattar mig inte med detta barn", står det på papperet. Sedan lämnas barnet bort.

I början av april åkte Rune Larsson och volontärkollegan Arne Thörn till Tallinn med gåvor till ett ungdomshem. Sakerna ska ungdomar som är på väg att flytta från ungdomshemmet få som hjälp att starta ett eget liv.
I förra veckan gjorde Rune Larsson sin 204:e resa och Arne Thörn sin 110: e. Den gick till ett natthärbärge för kvinnor i Riga och till judiska sjukhuset i staden.
- På sjukhuset har de äldre bara en blöja per dygn. Så blöjor står högt på deras önskelista, säger Rune Larsson som har skaffat sig många vänner i de baltiska länderna. Att arbetet gör nytta och uppskattas får han ständigt bevis på.
- En resa jag minns särskilt är när vi åkte till företagshälsan i Tallinn med EKG-utrusning. När vi kom hoppade den ryska överläkaren över skrivbordet och skrek Sverige, Sverige, säger Rune Larsson som fortfarande blir tårögd vid minnet.
Hjälpresorna lär fortsätta många år. I maj ska Rune Larsson och Arne Thörn åka till ett mödravårdshem i Riga med förnödenheter. Enligt dem är behovet av hjälp närmast omåttligt.
- Jag kör så länge jag orkar och det finns behov. Det är svårt att förklara hur situationen är för de fattiga i Baltikum. Man måste nästan se det för att förstå, säger Rune Larsson.

Räddaren i nöden

78-årige Rune Larsson från Uppsala kör hjälpsändningar till Estland och Lettland så ofta han kan. I förra veckan gjorde han sin 204:e resa - den gick till ett härbärge för hemlösa kvinnor i Riga.- Har man sett baksidan på det hela är det svårt att blunda, säger han.