Stefan Simander är en van skridskoåkare och tyckte som många andra att förra söndagen var en passande dag att bege sig ut på sjön Trehörningen i Fjällnora. Efter att han åkt ett tag bestämde han sig för att ta en paus för att snöra om skridskorna. Han lämnade den upplogade banan för att sätta sig ned på en brygga några meter ut från land. När han vände sig om för att sätta sig ned brast isen.
– Helt plötsligt hade jag vatten upp till halsen. Jag försökte ta mig upp men isen gick bara sönder. Allt började bli vattenfyllt, byxor, jacka. Det började bli tungt.
Stefan försökte ta sig upp på bryggan. Men den var för högt ovanför vattenytan för att han skulle orka dra sig upp.
– Jag fick panik och kände hur dödsångesten kom. Jag minns att jag tänkte, "vad händer om jag inte kommer upp?".
Samtidigt började folk samlas vid vaken. Men ingen var utrustad med varken räddningslina eller stavar. Inte förrän Michael Prising fick syn på honom:
– Jag kom åkande och såg att det stod några människor i en grupp. Så var det en kille som jag bara såg hälften av. Jag hade bara mina stavar med mig och de andra sa att de inte visste hur långt isen håller. Men jag lade mig på magen och hasade ut så att han skulle nå mig.
När Stefan hade något att hålla fast i kunde han dra sig upp från det iskalla vattnet. I adrenalinpåslaget som följde med lättnaden fick han en något oväntad överraskning:
– Killen som gett mig staven drog upp glasögonen och frågade "Stefan, vad gör du här?" Det var ju en gammal elev till mig!
Michael Prising berättar att det gick på ren reflex att slänga fram staven:
– Eftersom jag åker mycket skridskor själv har jag hunnit tänka många gånger, vad händer om jag själv åker i? Då blir det ju att man läser om hur man klarar sig bäst om det händer något. Det var väl någon instinkt kopplat med det man sugit åt sig under årens lopp.
Natten efter olyckan vaknade Stefan efter en mardröm där han drunknade. Han är rädd för att åka ut på isen igen. Samtidigt förstår han att det aldrig hade hänt om han inte lämnat banan.
– Folk ska verkligen se upp i till synes helt säkra miljöer. Bland tjock is och mycket folk kan det finnas platser där isen inte håller. Man måste vara försiktig, ha isdubbar på sig. Och helt hålla sig på banan.
Han är fylld av en stor tacksamhet efter det som hände.
– Michael, personalen och alla som engagerade sig var helt fantastiska.