Den som brukar ta del av nattlivets vedermödor kan knappast ha undgått de senaste årens anstormning av spel och lekar. Att gå på krogen är numera som att kastas tillbaka till ungdomsgårdarna och skolrasterna – och ens minnen därifrån kanske i någon mån avgör graden av entusiasm inför trenden.
Själv har jag kort sagt varit lite skeptisk.
Hobbygrenarna är många: pingis (som snart är lika populärt igen som under guldåren på 70-, 80-, och 90-talen), tv-spel och diverse brädspel är bara några av dem. Mest populärt av allt torde dock vara quiz, som arrangeras på en mängd uteställen här i Uppsala.
– Man går väl egentligen hit för att få en anledning att umgås med folk. Och det blir enklare om det händer någonting runt omkring, någonting som man kan prata om, menar Jörgen Falk, som i kväll gör sin debut som quizdeltagare här på Pub Nitton.
Och visst, pratas gör det. Ett dämpat men tätt sorl möter en på pubens övervåning. Klockan är sju och det är så fullt att personalen får bära in extra pallar. Uppskattningsvis ett åttiotal personer trängs kring borden med formulären mellan sig. En sak slår mig genast: Den här skaran människor, som gissar skivomslag och låtar och svarar på följdfrågor, är påtagligt leende.
Sverker Åslund, som håller i quizet, har eventuellt en förklaring. Förutom detta enkla att få hänga upp samtalen på någonting, finns nog ytterligare viktig orsak till det stora intresset för hans arrangemang:
– Folk skiner upp när de hör ett barndomsminne.
Nostalgi, alltså. Om inte inför de där ungdomsgårdarna och skolrasterna, så kanske inför de skivor som för många av oss utgjorde de där platsernas underbara motvikter. Hur många tog sig inte igenom ungdomen tack vare musikens fria skrymsle?
En stor del av låtarna som spelas har några decennier på nacken, vilket väl säger en del om snittåldern i kväll.
– Vilka av er hade utsvängda jeans på sjuttiotalet? frågar Sverker Åslund deltagarna.
En handfull räcker upp handen, vilket inte tillfredsställer honom.
– Det måste vara fler! Alla hade det då!
– Se dig omkring, det är fyrtio plus, säger deltagaren Carl Fredrik Johansson, som brukar träffa många gamla bekanta här.
Nej, nostalgisk blir jag inte. Den ”svängiga rockmusik” som är kvällens inriktning var aldrig min musik. Ler gör jag ändå. Efter att jag talat med ett antal personer i lokalen frågar Sverker Åslund om de är trevliga mot mig.
– Ja, verkligen, svarar jag.
– Ja, det brukar vara den typen av människor som är här. Hit kommer man inte bara för att partaja.