Två syskon och deras pappa dog i bilbranden i Storvreta i torsdags. Det äldre barnet gick på Uppsävjaskolan i Bergsbrunna, vilket UNT skrivit om, och det yngre barnet på en förskola i samma område.
– Jag fick veta detta redan på torsdagskvällen. Första fokus var att stötta personalen, så på fredagen var en psykolog på plats och pratade med personalen både i grupp och enskilt, säger områdeschef Stina Hultén.
På måndagen fick barnen på förskolan veta vad som hänt deras kompis. Förskolepersonalen har fått hjälp av en specialpedagog i hur de bäst berättar om tragedin för barnen och möter deras frågor.
– Barnen fick veta i sina trygga grupper av sina ordinarie pedagoger. I sådana här situationer är det extra viktigt att hålla kvar i vardagliga rutiner, säger Stina Hultén.
Hur berättar man om svåra händelser för små barn?
– Det är viktigt att anpassa informationen utifrån barnets ålder. Inga överflödiga uppgifter, för det kan barn inte ta in. Och man måste använda begripliga ord.
Vad berättade ni i det här fallet?
– Vi valde att inte säga något om bilbranden eller om misstankarna mot pappan, men berättade att barnet har dött och inte kommer tillbaka. Man behöver vara väldigt tydlig. Säger man att någon somnat in finns risk att barnen tror att det är farligt att sova. Säger man att någon gått bort kan de tro att någon gått någonstans.
Alla vårdnadshavare på förskolan har fått information om det som hänt. De har också fått veta att de och deras barn kan få extra stöd från förskolan vid behov.
– Yngre barn kan reagera på väldigt olika sätt. En del blir ledsna, andra arga, en del kan skratta. Barn går ut och in i sin sorg, de kan prata om det hemska en kort stund, sedan leka en stund och sedan komma tillbaka med frågor, säger Stina Hultén.
Hur ska man som vuxen möta barnets reaktioner?
– Man behöver vara lyhörd och ha uppsikt över hur barnet mår. Reaktioner kan komma lång tid efter. Om barnet har frågor får man försöka svara utifrån barnets ålder, och man kan också ställa frågor tillbaka: Hur tänker du om det? Vad tror du?
På förskolan har man gjort i ordning ett minnesbord där barnen kan lägga teckningar. Det döda barnets kläder kommer att få hänga kvar veckan ut.
– Sedan blir minnesbordet hens nya plats så länge det behövs. Dit kan barn och personal gå med teckningar, hälsningar och för att minnas barnet.