Ensamhet
– Jobbar du också hemifrån? Man börjar ju vänja sig, men det känns lite jobbigt också, säger Karin Brocki, professor i psykologi.
Hon är anställd på Uppsala universitet och arbetar som många andra hemifrån. Under våren har hon lett en Uppsalastudie som nu publiceras i vetenskapliga tidskriften European Psychiatry. 1 212 personer svarade på en webbenkät under maj och juni om mental hälsa under pandemin. Resultatet är nedslående.
30 procent som deltog i studien påvisar depression, 24,2 procent ångest och hela 38 procent har sömnproblematik. Det går att jämföra med tidigare studier där över 10,8 procent upplevde depression, 14,7 procent ångest och 19 procent sömnproblem.
– Andelen med depression, ångest och sömnproblematik är markant högre i vår studie jämfört med resultat från liknande studier som gjordes i den svenska befolkning innan pandemin, säger Karin Brocki.
Vilka grupper har mått sämst under pandemin?
– Det är de som har tidigare erfarenhet av mental ohälsa som drabbades värst. Det är inte så konstigt. Vi har tappat kontrollen över många områden i livet. Ovisshet, oro och att tappa kontrollen är faktorer som inte är bra för vår mentala hälsa, det påverkar negativt, säger Karin Brocki.
Lite förvånande är att det var unga vuxna, i åldersgruppen 20–35 år som mått sämst, mentalt, under pandemin.
– Vi hade kanske tänkt att det är de äldre som mår sämst, de har striktare restriktioner och de har fått isolera sig ännu mer för att de är riskgrupp. Men den mentala ohälsan hos yngre ökar och var hög redan innan pandemin. De är en sårbarhetsgrupp, säger Karin Brocki.
Unga vuxna har inte lika etablerade liv och kan också ha en från början sämre ekonomi än personer i äldre åldersgrupper.
– De yngre har mer ovisshet i livet som det är, och så blir det ännu mer ovisst med utbildning och jobb. Man kan inte träffa sina vänner som man är van vid, och unga kan ha ett större behov av att göra det, säger Karin Brocki.
Resultaten av Uppsalastudien har likheter med andra vetenskapliga studier om mental hälsa under pandemin från andra länder.
– Isoleringen som restriktionerna medför upplevs som tuff för många. Samtidigt får man tänka på att vi haft ett mer liberalt förhållningssätt än många andra länder där man inte fått gå ut överhuvudtaget. Jämför man med Italien, Kina och USA som haft striktare restriktioner kan man skönja att den psykiska hälsan inte påverkats mindre negativt i Sverige under pandemin. Inför liknande utbrott i framtiden måste man fundera på vilka faktorer som spelar in för att förhindra negativa effekter på den mentala hälsan, säger Karin Brocki.
I en opublicerad vetenskaplig artikeln har Uppsalaforskarna även tittat på skyddsfaktorer mot psykisk ohälsa i pandemin.
– Vi har mätt psykologisk flexibilitet, alltså förmåga att anpassa sig till nya situationer. De som hade högt på den skalan, de hade lägre nivåer av mental ohälsa, jämfört med dem som skattat lågt. Det är en skyddsfaktor. Psykologisk flexibilitet är också något man kan förändra genom att jobba med KBT (kognitiv beteendeterapi). Det kan vara ett sätt att minska den psykiska ohälsan vid liknande utbrott i framtiden.
För egen del har Karin Brockis familj ett annat recept på att bryta känslan av isolering.
– Den största förändringen är att vi skaffat hund. En storpudel som heter Harry. Med Harry kommer jag både ut och har sällskap.