''Psykiatrireformen har gett många högre livskvalitet''
Ing-Marie Wieselgren har jobbat inom psykiatrin i Uppsala län sedan mitten av 80-talet. Hon ser positivt på de förändringar som skedde i Uppsala län genom psykiatrireformen under mitten av 90-talet.
Nedskärningar inom slutenvården är inte orsaken till att psykiskt sjuka begår brott i samhället. Det anser Ing-Marie Wieselgren, överläkare på psykos- och rehabiliteringskliniken i Uppsala läns landsting.
— Men en hel del sjuka får inte den rätta vården på grund av att de inte passar in i systemet.
Droger finns ofta med i bilden
Ing-Marie Wieselgren säger att flera av hennes patienter har reagerat på den senaste tidens debatt kring psykiskt sjuka och våldsbrott i samhället.
— En del har frågat om de vågar vistas ute när folk är så arga på psykiskt sjuka.
Ing-Marie Wieselgren anser att det finns andra förklaringar än minskade slutenvårdsplatser bakom de våldsbrott som har inträffat på senare tid och som begåtts av personer med psykiska problem.
— Det är till exempel billigt i dag med droger och hembränt. I de flesta fall av brott som begås av psykiskt sjuka finns det en kombination av att de också har tagit in droger.
Våldsverkarna en liten grupp
Ing-Marie Wieselgren berättar bland annat om 50-åringen som hade vårdas inom psykiatrin i Uppsala hela sitt liv och som för första gången fick en egen lägenhet i samband med reformen.
— Han frågade oss om han fick ha ljuset tänt hela natten. För första gången fick han bestämma över strömbrytaren.
Ing-Marie Wieselgren tycker att de personer som under senare tid har uppmärksammats i samband med våldsbrott visar på att både psykiatrin och kommunerna måste bli bättre på att fånga upp personer som lever isolerade.
— Men det handlar om en liten grupp i samhället. De flesta personer med psykiska sjukdomar är ju inte farliga, säger hon.
Oskyldiga drabbades oftare förr
Fördelen med att psykiatrin i länet tidigare hade många slutenvårdsplatser var att det fanns större möjligheter för psykvården att ta hand om fler som bedömdes vara i behov av hjälp.
— Förr kunde vi låta folk stanna några extra dygn för säkerhets skull. Men vi tog också hand om många som inte skulle ha gjort något om de hade fått vara ute i samhället. Man kan fundera över hur rätt det var också, säger Ing-Marie Wieselgren.
Hon anser att det behövs både mer resurser och förändringar inom psykvården för att bättre nå de mest utsatta i samhället.
— Men det gäller även i kommunen. Människor måste ha någonstans att bo och få mat. Flödet mellan kommuner, arbetsförmedling och landsting måste fungera bättre. Här på psykiatrin får vi ibland hålla personer kvar på grund av att de inte får något boende. Det bidrar till att vi har ont om slutenvårdsplatser.
Ges chansen att leva ett normalt liv
Ett problem för psykvården i dag är att kunna kontrollera att patienter, som varit inlagda, fortsätter att ta sina mediciner efter att de har blivit utskrivna.
Alla vill inte fortsätta att ha kontakt med psykvården och med hänsyn tagen till den personliga integriteten är det svårt för psykiatrin att tvinga sig på patienter som lämnat slutenvården.
— För en liten grupp av dessa människor behöver vi ha kvar möjligheten att kunna kontrollera medicineringen, säger Ing-Marie Wieselgren.
Det viktiga med psykiatrireformen, anser hon, är att patienter har fått en chans att kunna leva ett normalt liv trots sjukdomen.
— Förr skulle man bara läggas in. Det gjorde att patienten tappade sina vänner. Nu försöker vi hålla livet igång för patienten och träffas på platser som patienten väljer. I mötet med patienten försöker vi betrakta psykiska besvär som vilken sjukdom som helst, säger Ing-Marie Wieselgren.
Så jobbar vi med nyheter