Prövotid bäst för doktorander
På institutionen för genetik och patologi tillämpas en prövoperiod när de blivande doktoranderna får gå kurser, samtidigt som de försörjs genom stipendier.- En prövotid är det bästa även för doktoranden, säger professor Lena Welsh.
Anna Dimberg, t v, ingår i professor Lena Welshs forskargrupp.
Foto: Patrik Lundin
- Grundutbildningen ställer så lite krav så det är först ute på laboratoriet som vi och de själva kan förstå om detta är en person som ska hålla på med det här, säger Lena Welsh.
Att anta en doktorand är ett stort och kostsamt åtagande, menar hon.
- Den ekonomiska situationen är oerhört trängd i dag. Ett medelanslag från Vetenskapsrådet räcker knappt till en doktorand. Och man lever och dör med sin doktorand, fungerar det inte kan det i praktiken innebära för forskaren vad en konkurs innebär för en företagare, säger Lena Welsh.
I hennes forskargrupp är Anna Dimberg i färd med att anta sin första egna doktorand. Hon frestas inte av att ha skuggdoktorander.
- Alla vinner på att det här hanteras schyst och att doktoranden trivs. Forskning handlar mycket om egen kraft och att lägga ned sin själ, och det gör man inte om man inte trivs, säger hon.
Att bara fyra stipendiater vid hela fakulteten skulle vara skuggdoktorander och inte skulle ha registrerats låter lite, tycker Lena Welsh.
- Jag tippar att de är fler. Den här uppgiften bygger på att alla säger som det är, men skäms man för att man inte sköter sig kanske man inte säger något, säger hon.
Så jobbar vi med nyheter