Partier på den yttre högerkanten spås gå kraftigt framåt i samband med sommarens EU-val.
– Jag tror att många tänker att politiken i EU är huggen i sten, men så är det inte. Det gör stor skillnad vilka partier som har majoritet, och nu blåser det åt höger.
Det säger Moa Mårtensson, statsvetare och docent som både forskar och undervisar om EU vid Uppsala universitet.
I sommar avgörs vilka partier som får mest inflytande i Europaparlamentet kommande fem år. I fokus står frågor som klimat (EU har målet att minska nettoutsläppen med 90 procent till 2040), invandring, brottslighet och försvarspolitik.
Stämmer prognoserna skulle EU:s linjer i de frågorna kunna komma att ändra riktning efter valet. Som trenden ser ut just nu är nämligen EU på väg att göra en ordentlig högergir.
Moa Mårtensson utgår från en sammanställning gjord av de brittiska statsvetarna Simon Hix och Kevin Cunningham, som senast i januari i år samlade in opinionsmätningar från majoriteten av EU:s medlemsländer.
– Utifrån deras prognos ser det ut som att en fjärdedel av Europaparlamentet kommer bestå av högerpopulistiska och invandringskritiska partier efter valet, säger hon.
Partigrupperna hon hänvisar till, ECR och ID, har i dag 18 procent av platserna i parlamentet, men väntas alltså öka.
– Främst gäller det ID, som spås gå från 59 till 98 mandat. Där är de ledande krafterna italienska Lega och Frankrikes Nationell samling. Gruppen samlar nationalistiska, islamkritiska och skarpt EU-kritiska högerpopulistiska partier. ECR-gruppen betecknas som nationalkonservativ och EU-kritisk, och rymmer också invandringskritiska partier, förklarar Moa Mårtensson.
ECR, där svenska Sverigedemokraterna ingår, väntas enligt Hix och Cunningham öka från 68 till 85 mandat. Enligt en färsk Novus-undersökning tänker var femte svensk (20,5 procent) rösta på SD i EU-valet, vilket är en ökning med 5,2 procentenheter från valet 2019.
"Det som håller på hända är att politiken blir mer komplex och svår att förutsäga, " säger Moa Mårtensson, statsvetare och docent vid Uppsala universitet.
De dominerande partigrupperna i EU har länge varit EPP (där svenska Moderaterna och Kristdemokraterna ingår), S&D (Socialdemokraterna) och RE (Centerpartiet och Liberalerna) och det har ofta räckt att de kommit överens för att kunna fatta beslut. Men det verkar inte längre vara något de kan räkna med.
– Fler väljare röstar på ytterkantspartier och färre stödjer etablerade partier i mitten, säger Moa Mårtensson.
En prognos är dock bara en prognos, konstaterar hon. I Tyskland, till exempel, anas just nu en motsatt trend: ett nystartat vänsterpopulistiskt parti ökar mer än det högerpopulistiska Alternativ för Tyskland.
– Men det är ingen som spår en vänstersväng i EU, utan Tyskland avviker från majoriteten. Den stora frågan är hur kraftig högergiren blir. Så kraftig att mittenpartierna måste inkludera ytterhögern? Eller så pass svag att politiken kan fortsätta som i dag?
Charlie Weimers (SD) representerar i dag SD i partigruppen ECR (Europeiska konservativa och reformister), som spås gå framåt i sommarens val.
Om partigrupper som ID och ECR går starkt framåt, kommer det märkas på framför allt tre stora frågor, enligt Moa Mårtensson: Klimatpolitiken, migrationspolitiken och den ekonomiska politiken.
– EU har en relativt ambitiös klimatpolitik, som drivits fram av socialdemokraterna, liberalerna, de gröna och vänstern i Europaparlamentet. Om högern går framåt kan det bli så att man river upp klimatöverenskommelserna. Ytterhögern är också skeptiska till den nya migrationspakten. De här partierna vill att länderna ska få bestämma själva både om flyktingmottagande och sin egen ekonomi.