Anders Åresten (t v), nämndeman vid Uppsala tingsrätt får den nyinstiftade utmärkelsen Årets nämndeman av förbundsordföranden i Nämndemännens riksförbund Stefan Blomquist.
Som nämndeman dömer Anders Åresten tillsammans med andra nämndemän och juristutbildade domare i brottmål och familjetvister. Utmärkelsen Årets nämndeman är instiftad av Nämndemännens riksförbund och har nu delats ut för allra första gången. Motiveringen är bland annat att han håller etiken högt, har en gedigen och professionell erfarenhet och stort engagemang för uppdraget.
– Jag är mycket stolt och hedrad, det fanns säkert många värdiga kandidater till utmärkelsen, säger Anders Åresten.
Under en ceremoni vid Uppsala tingsrätt fick han ta emot utmärkelsen av förbundsordföranden Stefan Blomquist.
– Vi vill sätta ljuset på en enskild nämndeman som gjort något förtjänstfullt och är en god förebild, men också lyfta hela skrået och uppmärksamma det lojala arbete som landets 10 000 nämndemän gör varje dag i över 70 domstolar i landet, säger Stefan Blomquist.
Anders Åresten och hans kolleger verkar i ett system som står under press och ofta ifrågasätts. Kritiken handlar bland annat om att nämndemännen utses av de politiska partierna trots att uppdraget är opolitiskt och att nämndemän saknar tillräcklig juridisk kompetens. Enligt motståndarna kan det öppna för godtycke i domar och hota rättssäkerheten.
Kritiken får extra bränsle när nämndemän dömer med argument som anses osakliga eller fördomsfulla. Deras röst väger lika tungt som juristdomarnas och kan därför avgöra utgången av ett rättsfall. Ett exempel är en dom i Uppsala tingsrätt förra året då en man friades av två nämndemän från åtalet om våldtäkt. De ansåg bland annat att den målsägande kvinnan inte var trovärdig eftersom hon under rättegången "skrattat och gråtit om vartannat" och inte tittat den åtalade mannen i ögonen. Domen överklagades och revs upp av en enig hovrätt.
Anders Åresten är för sin del en stark försvarare av nämndemannasystemet. Han anser att det har en avgörande roll i en demokratisk rättsstat:
– Det ger folk insyn i rättsväsendet och möjlighet att själva vara med och döma. För mig är det en demokratifråga. Jag ser det som en god samhällsinsats, samtidigt är det intressant att sitta som nämndeman.
Genom åren i rättssalen har han mött många olika människoöden, inte sällan med ett stort mått av tragik. Vissa fall är tyngre än andra:
– Infekterade familjemål där föräldrar drar i varsin arm på barnet i stället för att komma överens, de målen kan vara jobbiga, säger han.
Chefen för Uppsala tingsrätt, Catarina Barketorp, efterlyser en tydlig rågång mellan politik och dömande i nämndemannasystemet.
Även förbundsordförande Stefan Blomquist känner igen motståndet mot systemet men konstaterar att alla utredningar hittills landat i att nämndemännen ska bli kvar.
– De är folkets representanter i domstolarna som garanterar insyn och tillför medborgarnas allmänna förnuft. Det är en garant för domstolarnas oberoende och höga kvalitet, säger han.
– Sedan är jag den förste att säga att vi behöver utveckla systemet, till exempel hur vi rekryterar nämndemän. I dag kommer 95 procent från partikretsarna. Man har ännu inte hittat ett system för att bredda och föryngra rekryteringen.
Chefen för Uppsala tingsrätt, lagman Catarina Barketorp, är inne på samma linje:
– Man måste hålla en tydlig rågång mellan politik och dömande. Eftersom nämndemän utses av politiska partier kan det lätt uppfattas som att rågången inte är tillräckligt klar. Det är en förtroendefråga, säger hon.