Oscar Sintring, nyexaminerad formgivare, bor tillsammans med sin farmor keramikern Barbro Sundelin. De bor ovanpå Sundelins keramikverkstad på Vaksalagatan.
Det var i våras, efter att Oscar Sintring tagit sin examen i inredningsarkitektur och möbelformgivning vid Konstfack i Stockholm, som Oscar kände att han ville mellanlanda i Uppsala innan han ger sig på något nytt. Därför flyttade han hem till sin farmor.
– Det var sjukt hektiskt i skolan den sista tiden, med kandidatprojektet och andra projekt. Jag kände att det skulle vara kul att komma tillbaka till Uppsala och hjälpa till i farmors verkstad, berättar Oscar Sintring.
Och så blev det. Men planlösningen på lägenheten är inte helt optimal.
– Det är mer som en representationslägenhet, matsalen och vardagsrummet flyter ihop. Och det finns bara ett stort sovrum. Rummet där jag bor är mer som en jungfrukammare. Det finns till och med en "pigklocka" i lägenheten, kopplad till mitt rum.
Att inreda kammaren om ynka sju kvadratmeter var alltså en fråga om prioritering. Och Oscar Sintring valde att sätta det praktiska högst upp på listan.
– Först tänkte jag på vad jag behövde, som ett skrivbord. För att frigöra yta gjorde jag ett hörnskrivbord.
I skrivbordet har Oscar fäst mässingskrokar samt mässingskedjor som sedan sitter fast långt upp på väggen.
– Tanken är att det ska ge en illusion av att det svävar. Inspirationen är vindbryggor. Materialet har jag fått av pappa, det är saker som har legat och skräpat.
Bredvid skrivbordet står en väska av typen dramaten, som är ett av Oscars bästa köp.
– Jag köpte den för trettio kronor på en loppis i Hedemora. Den har hängt med i fem år och jag skäms inte över att dra runt den. När jag handlar kan jag proppa den med mat och sedan lägga en kasse på – den sväljer mycket.
I rummet finns även en säng med ett beige, virkat överkast (gjord av gammelfarmorn Alice), en arbetsstol, några prydnadssaker och på garderobsdörren hänger några skärp och slipsar.
– Föremålen i mitt rum är en illusion av hur få saker jag vill ha, men jag gillar saker och har lätt för att samla. Men jag går inte på loppis längre. Det har varit en process att flytta från en villa i Stockholm och hit.
I samband med flytten tillbaka till Uppsala skänkte Oscar Sintring tre släp med prylar till Erikshjälpen. "Det var skönt", konstaterar Oscar. För det är jobbigt med för mycket prylar.
– Jag har flyttat tjugo gånger och inför varje flytt måste jag gå igenom alla saker. Jag har fortfarande mycket prylar. Om jag ska skapa något använder jag mig ibland av saker jag hittar på loppis och som jag får en idé av, eller som jag tror kan bli något någon gång.
I köket tar Oscar fram en av sina favoritprylar i lägenheten, en bakskål som hans farmor har gjort och som hon på senare tid börjat göra med ett enkelt brödrecept på utsidan av skålen.
– Den är fin, tanken med vårt dagliga bröd. Att det inte är så svårt att baka. Det är min filosofi, att det inte behöver vara så svårt att göra saker. Det behöver inte vara pretentiöst, man kan bara ha kul.
Oscar Sintring förklarar att han vill att skapandet ska vara tillgängligt.
– Det jag har skapat har många gånger varit ett hantverk, det är en lång inlärningsprocess att väva eller dreja. Men andra gånger tar jag en sticksåg och ser vad jag kan göra med den, det är inte så svårt att ta till sig, säger han.
Tillbaka i Oscars rum där en hel rad av tjusiga herrskor stor snygg och prydligt under elementet. Flera av dem har skoblock i sig.
– Skoblock är ett tips. Jag brukar snappa upp saker då och då och en sådan grej är skoblock. Jag har haft det i bakhuvudet ganska länge, det kan vara svårt att hitta block i rätt storlek.
Oscar tar fram något som ser ut att vara en instrumentväska ur garderoben.
– Jag såg den här på loppis och tänkte ”vad fan är det där” men så kom jag på att den stod i textilhörnan. Då gissade jag att det var en stickmaskin vilket det var. Den kostade bara 350 kronor. Jag har gjort en skulptur med den. På köpet fick jag en bruksanvisning med olika stickmönster.
På väggen i sovrummet hänger en tavla av klasskamraten Erika Jonas från Konstfack.
– Hon och Henrik Lindholm brukade göra små illustrationer i skissblocken, det kunde spåra ut ibland. När vi skulle sluta frågade Erika om jag vill ha en av hennes illustrationer. Jag valde den här, den påminner om hela studietiden.
På väggen finns också ett av Oscar Sintrings egna verk. Ett orange kuvert som det vanligen brukar stå "DEN ALLMÄNNA PENSIONEN" på, men på denna står det "DEN ALLMÄNNA DEPRESSIONEN".
– Jag gjorde den till en utställning i Leksand 2008. Vi unga bryr oss inte så mycket om vad som står i de där breven, men för många är det ju den allmänna depressionen, säger Oscar Sintring.