Positivt besked för Agneta Gille
Bloggen och reaktionerna på den har blivit ett stöd i kampen mot bröstcancern för riksdagspolitikern Agneta Gille från Uppsala. I veckan fick hon ett glädjande besked: cancern är borta.- Jag är mer eller mindre frisk nu, säger hon.
Foto:
Agneta Gille beslutade sig snabbt för att vara öppen om sin sjukdom och har bloggat på unt.se sedan i somras.
- Först trodde jag inte alls att jag kunde skriva. Men att skriva om hur man mår har varit väldigt positiv och nyttigt, säger hon.
I bloggen berättar Agneta Gille om tunga och svåra månader med dödstankar, illamående och täta sjukhusbesök. Trots det är tonen förvånansvärt positiv.
- Jag är en obotlig optimist. Det är medfött, säger Agneta Gille.
Flera gånger nämner hon sin "lilla positiva bok" i bloggen. Det är en slags dagbok där hon skriver upp ett fint minne från varje dag.
- Jag försöker plocka fram de positiva delarna, vad jag gjort som varit bra den dagen. Vi gnäller ofta på småsaker men är dåliga på att se allt det fantastiska som vi upplever. Man lär sig se det som är positivt i vardagen och när man mår dåligt kan man gå tillbaka och läsa i boken.
I veckan fick Agneta Gille veta att cancern inte spritt sig till skelettet, som läkarna tidigare misstänkt. Nu återstår cellgiftsbehandlingen, sen är hon i princip friskförklarad.
- Cellgiftsbehandlingen har varit väldigt tuff. Men nu har jag kommit halvvägs. Det känns väldigt hoppfullt, säger Agneta Gille.
Du skriver väldigt personligt om ett intimt och känsligt ämne.
Har du fått några reaktioner?
- Otroligt många. Dels från andra i samma situation. Vi stöttar varandra och utbyter goda råd. Det är en otrolig styrka. Sedan har många sagt att jag hjälpt dem att se det positiva i livet.
Har du inte fått några negativa reaktioner?
- En del har hört av sig tyckt att jag håller för högt tempo. Någon sa att "jag orkar inte ens göra så mycket fast jag är frisk". Det gav mig en tankeställare och jag försöker ta det lugnare. Men det är svårt att acceptera att man är sjuk och inte kan leva som förut. Jag är van att fylla varenda ledig stund med något.
Innan cellgiftsbehandlingen sa du att du gruvade dig särskilt över att förlora håret. Hur har det varit?- Jag har haft en särskild nerfysningsmössa som gör att hårcellerna inte dör. Så jag har faktiskt inte tappat allt hår. Och eftersom jag hade så mycket från början har jag inte behövt använda peruk.
Har sjukdomen förändrat dig?
- När man får ett cancerbesked och får veta att det är elakartat får man nya perspektiv. Jag tänkte: "Herregud det kan hända att jag dör". Då börjar man fundera på vad man gjort i livet och försöker leva mer i nuet. Jag har blivit mycket mer slösaktig. I helgen köpte jag till exempel en dyr fin kavaj. Jag unnar mig saker - vad ska jag med pengarna till när jag är död?
När du insjuknade sa du att du skulle försöka fortsätta arbeta deltid i riksdagen under behandlingen. Har du klarat det?
- Jag har fått sjukskriva mig några dagar efter varje cellgiftsbehandling eftersom jag mått så dåligt och jag har inte orkat med några kvällsmöten. Men annars har jag arbetat heltid.
Ett annat mål du satte upp var att kunna dricka en snaps till julmaten, i pausen mellan cellgiftsbehandlingen och strålbehandlingen. Blir det så?
- Nej, julhelgen kommer lite för nära min sista cellgiftsbehandling. Men jag siktar på champagne till nyår i stället.
Så jobbar vi med nyheter