Positiv trend för Gränby

I slutet av 2004 hade det under en längre tid varit bråkigt kring restaurang Medelhavet på Liljefors torg i Gränby.
Rent ekonomiskt gick verksamheten bra men ett bekymmer för krogens ägare Hojat Movaghati var att restaurangen blivit ett tillhåll för områdets ligister.
Under några höstveckor 2004 hade polisen så gott som dagligen ryckt ut till Liljefors torg för att avstyra bråk. I mitten av oktober blev en bil utanför restaurangen totalförstörd i en anlagd brand.
- En del gäster var rädda för att gå dit, det hände att de blev rånade när de druckit och var på väg hem, berättar Hojat Movaghati.

Hotad anställd
Ungdomar i området hade hamnat i bråk med en av Hojat Movaghatis anställda som blivit hotad. När han polisanmälde kom nya hot. Det gick så långt att personalen inte vågade öppna krogen.
Den 2 november 2004 blev en dag Hojat Movaghati aldrig kommer att glömma. Vid 16-tiden började det brinna i restaurang Medelhavet och elden spred sig snabbt.
- Jag var i köket. På grund av elden hade det blivit vakuum i lokalen intill så jag kunde inte få upp dörren. Till slut blev det så varmt att en ruta sprack och jag kunde ta mig ut i sista stund, säger Hojat Movaghati.
Restaurangen brann ned till grunden vid eldsvådan som visade sig vara anlagd. En 17-åring som stått för hoten delgavs misstanke om grov mordbrand men fälldes aldrig.
Under en tid hade våld och brott trappats upp i området. Olle Jarstad, tidigare chef vid Uppsalapolisens ungdomsenhet, beskrev läget så här i oktober 2004:
"Situationen i Gränby är kaotisk. Vi har mycket problem med 13-17-åringar som är på väg in i grövre kriminalitet".
Branden var en av flera allvarliga händelser i Gränby det året. Men den egentliga kulmen hade kommit fyra månader tidigare. Då blev en 21-åring avrättad med nio skott i huvudet strax utanför sin port vid Atterbomsgatan i Gränby. En 18-åring fälldes för mord i tingsrätten men friades i hovrätten.
Vid sidan av den grövre kriminaliteten förekom en rad småbrott.
- Mycket berodde på att vi inte hade något att göra och ingenstans att vara, säger en 17-åring som själv var med och bråkade en del.
- Ofta samlades vi utanför Gränbyskolan. Det kunde räcka med att någon okänd person gick förbi och sa något så var bråket i gång. Hade vi tråkigt en kväll kanske man slog sönder några rutor på skolan eller tände eld på en papperskorg för att reta polisen.

Kasta möbler
Vid Gränby fritidsgård roade sig några ungdomar under en period med att kasta möbler genom entrén och rispa de anställdas bilar. Personalens säkerhet kunde inte garanteras och fritidsgården stängdes. Efter bråk och skadegörelse fick även biblioteket stängas på kvällarna.
Den allmänna oron i området smittade av sig till Gränbyskolan.
- Det var inte totalt kaos men det var stökigt, berättar Tomas Söderberg, biträdande rektor vid Gränbyskolan.
Under 2003 och 2004 brann det flera gånger på skolan. Det förekom skottlossning mot skolbyggnaden och en avslutning fick ställas in efter bombhot mot lärare. En dag när eleverna kom till skolan hade varenda ruta längs en av fasaderna slagits sönder.
Själv fick Tomas Söderberg alla fönster på sin bil krossade sedan han ingripit mot en elev.
Stökigheten yttrade sig även på ett mer vardagligt plan genom att en del elever helt enkelt inte lydde de vuxna.
- Det handlade mest om att elever gapade och skolkade mycket, säger Gülcan Fidan, i dag 17 år, och en av dem som "tjafsade" som hon säger.
På skolans innergård brukade elever hänga runt och skolka.
- De försökte få oss att gå på lektionerna, men vi lyssnade inte. Vad skulle de göra? De kunde ju inte släpa oss till klassrummet, säger Shamsaldin Gara, en av de dåvarande eleverna.
Ett annat problem var skolans dåliga skick.
- Det var som om skolan bara väntade på att bli nedklottrad och förstörd, säger Mohammed el-Harbiti, i dag 17 år.
Gränbyskolan började få dåligt rykte.
- Vår ekonomi bygger på att elever söker sig hit. Skulle vi tappa många elever kunde skolans existens vara hotad, uppger Tomas Söderberg.

Satte ner foten
Några i personalen beslöt att sätta ned foten.
- Tidigare hade reglerna följts slappt men nu började vi säga ifrån. Vi accepterade inte längre att elever hade ytterkläder på sig under lektionerna, de som bråkade i matsalen fick äta någon annanstans och vi såg inte mellan fingrarna med skolket mer, berättar Tomas Söderberg.
- Förut när jag skolkat och någon lärare frågat varför jag inte var på lektionen hade jag ljugit och sagt att jag hade håltimme. När lärarna sedan blev hårdare med skolk kollade de upp om det verkligen var sant, säger Gülcan Fidan.
Om någon elev slagit sönder en fönsterruta hade skolan tidigare oftast nöjt sig med att göra en skadeanmälan. Nu började personalen även försöka ta reda på vem som var skyldig och tydligare markera att det var ett oacceptabelt beteende.
Under loven sattes elever att fräscha upp lokalerna mot en mindre ersättning. Tanken var att de skulle dra sig för att förstöra det de själva byggt upp.
Tomas Söderberg betonar att man inte bara ville ha hårdare tag. Det gällde också att bygga upp bra relationer till eleverna.
Att den kombinationen inte alltid var så enkel kan illustreras av en vardaglig situation där Tomas Söderberg blev ordentligt osams med eleven Gülcan Fidan. Han fick en dag höra hur hon kallade en kille för hora och vägrade att låta det passera.
- Tomas tog tag i min arm jättehårt och skällde ut mig i säkert fem minuter. Han var så röd i ansiktet att jag trodde han skulle explodera. Jag bestämde mig att det här skulle han få för.
Tomas söktes upp av Gülcans bröder som förklarade att han skulle passa sig väldigt noga för att ta tag i deras syster. Det följande året vägrade Gülcan att tala med Tomas Söderberg, något som är svårt att tro i dag för den som sett dem prata och skämta med varann.

Bra och dåligt
- Att han skällde ut mig var både bra och dåligt, säger Gülcan. Jag tycker inte att vuxna ska gå in så där hårt, det ska ske mer på ett förstående sätt, genom att man pratar med varandra. Men jag lärde mig att aldrig mer kalla någon för hora.
- Jag tog i onödigt hårt men uppnådde vad jag ville; att visa var gränsen går, framhåller Tomas Söderberg.
En av de boende i Gränby som på egen hand beslutat att göra något var Abraham Tewolde. Han arbetade på behandlingshem för unga kriminella och kände många av ungdomarna i Gränby.
- Utvecklingen kunde inte få fortsätta. Ungdomarna hade inget att göra och många saknade bra förebilder.
Abraham Tewolde gick ut bland tonåringarna i området och bjöd in dem till ett möte.
- 40 killar kom. Jag frågade vad de saknade i området. De ville ha en samlingslokal.
Abraham Tewolde drog i gång ett projekt kallat Första Steget vars syfte var att förebygga brott. Han började samla deltagarna regelbundet för aktiviteter och diskussioner.
- I början var det stökigt i gruppen men med tiden växte det fram mycket respekt, säger Abraham Tewolde.
Samtidigt hade det utvecklats ett samarbete mellan polisen, socialtjänsten och skolan.
- Det handlade om att lära känna varandra och ungdomarna i området. Målet var bland annat att få fram information om vilka ungdomar vi skulle lägga resurser på och vem av oss som skulle göra vad, säger Camilla Clarin som arbetat som polis i området.
- Vi fångade upp dem som polisen namngav, uppger Ylva Byström vid socialtjänsten i Gamla Uppsala. Vi gjorde utredningar och satte in stöd i form av familjesamtal, kontaktpersoner, placeringar och liknande.
Efterhand gav vuxenvärldens insatser resultat. Ett exempel är att kostnaderna för att åtgärda skadegörelse och klotter vid Gränbyskolan minskade med 76 procent mellan 2004 och 2006.
Att en del av de mest aktiva dömdes eller flyttade spelade också roll för att återskapa stabiliteten.
Enligt Michael Andersson, närpolischef i Uppsala, kan Gränby i dag betecknas som ett normallugnt bostadsområde.
17-årige Abiel Habteyohannes sitter nedsjunken i en soffa på Gränby fritidsgård där deltagarna i Första Steget träffas en gång i veckan.
Utomhus råder ett grått vintermörker men inne på fritidsgården är stämningen ljus och uppsluppen. Några spelar biljard, andra håller till framför datorerna eller sitter och pratar.
- Det är inte lika bråkigt som förr i Gränby och som det ser ut i dag tror jag det kommer att fortsätta att vara lugnt, säger Abiel Habteyohannes.
Han bär en svart T-shirt med texten Första Steget.
På frågan varför han är med i gruppen blir svaret:
- Jag vill vara en förebild för min lillebror och mina småkusiner.

Positiv trend för Gränby

I flera år har Gränby förknippats med stökiga ungdomgäng och kriminalitet. Men sedan 2003 har antalet anmälda brott i Gränby sjunkit med 33 procent.UNT har pratat med några av dem som varit med om att bryta den negativa trenden.