Det darrar betänkligt i marken när Upptåget drar förbi några meter framför Johan Anbos hus på Iduns väg i Gamla Uppsala. Han bor alldeles intill järnvägsspåret i en faluröd villa med vita knutar sedan 2008. Han trivs och vill inte flytta.
– Jag har det jättebra här. Visst är det jobbigt med vibrationerna i marken men man vänjer sig vid bullret, säger Johan Anbo.
Han tycker att det är bra att järnvägsspåret försvinner, utsikten förbättras när skytteltrafiken på järnväg flyttas ned under jorden.
– Sen räknade jag ut att det sker 247 tågrörelser per dygn utanför mitt fönster. Upptåget märks inte så mycket men flygbränsletåget 6,30 till Arlanda brukar jag vakna till varje morgon. Det blir ett lyft för hela området och särskilt för mig när det blir lugnare, säger han.
Än dröjer många år innan järnvägen får dubbelspår och sänks ner i marken i en 600 meter lång järnvägstunnel. Ända till 2017. Men redan nu är schaktarbetet i gång och de arkeologiska utgrävningarna har bara börjat.
I hela samhället är stora områden avspärrade för att ta reda på fynd från bronsåldern fram till Medeltiden samtidigt som järnvägsbygget pågår. I meterdjupa lermattor sitter små träpinnar nedstuckna. Det är pinnar som arkeologerna satt dit, därunder döljer sig gravar och benrester, något som lockar en stor mängd besökare i sommar.
– Museet har guidning varje dag och det kommer jättemycket folk, både långväga och Uppsalabor. Vi jobbar på men vi märker ju att folk är väldigt intresserade, säger Cici Rettig, arkeologiskt biträde.
Några som passat på att få en pinfärsk uppdatering av vad som döljer sig i Uppsalaleran är familjen Janerståhl från Hedekas i norra Bohuslän. De har stått på parkeringen intill Gamla Uppsala kyrka med sin husbil i ett par dagar och fick höra talas om visningarna på plats.
– Det finns ingen mening med att ha fornminnen i en veteåker, vi tycker att det är bra att de grävs upp. Och bra att de får ordning på tågen också. Det måste vara förfärligt för de som bor här att ha tåg som passerar här var femte minut, säger Tommy Janerståhl.
I en villaträdgård intill Vattholmavägen klättrar en gråspräcklig katt upp för ett träd. Maria Ekelund, hyresgäst i huset, störs inte av något buller, varken från vägen eller järnvägen. Kanske bor hon inte kvar när tunnelbygget är färdigt, huset ska rivas. Men innan hon flyttar tänker hon gå på en arkeologisk visning för att få veta vilka som bodde här före henne.
Citat