Carl Serung på en bild från 1994 då hans verksamheter började gå utför.
Carl Serung, som föddes som Greger Lundin i Uppsala hittades strax efter julhelgen död i sin lägenhet på Granitvägen i Uppsala.
Genom sitt liv blev han mest känd för att ha startat ett antal porrklubbar i Stockholm. Porrintresset tog han senare vidare och producerade porrfilmer där han då och då själv framträdde. Cats hette hans första egna porrklubb som han startade i början på 80-talet i Stockholm. Några år senare öppnade han i stället klubben Tabu.
Journalisten Henrik Alexandersson som jobbade med Carl Serung under ett år i början på 90-talet beskriver porrklubbarna som ett "bondfångeri".
– En bra kväll kunde han dra in 60 000 till 70 000 på klubben. Han såg till att hålla sig inom lagen hela tiden så det förekom inget sex utan folk satt med brudarna i knät och betalade hejdlösa summor. Han var både förfärlig och totalt fascinerande.
I början på 1990-talet ville Carl Serung utöka sitt porrimperium genom att starta en herrtidning och spela in porrfilmer. Det var till herrtidningen som Henrik Alexandersson rekryterades för att jobba med reportage.
– Hans tanke var att man skulle ha en seriös herrtidning som skulle ha kontaktannonser, vanlig porr och en gaybilaga. Men det blev ju inget som det mesta av det han företog sig. Den kom aldrig ut, utan vi jobbade bara med den så att det kastades en massa pengar i ett svart hål.
Henrik Alexandersson var också ibland med och filmade på porrfilmsinspelningarna där Serung själv då och då deltog. Filmerna blev kända för inslag där tjejer ska ha blivit förnedrade och kissade och bajsade på. Henrik Alexandersson berättar att han läckte filmer till Aftonbladet och TV4 när han kände att verksamheten hade gått för långt.
Flygbladskort från porrklubben Tabu i Stockholm 1988 som Carl Serung öppnade. Under klubbens existens spreds dessa kort över Stockholms gator.
– När han hade sina ljusa stunder så kunde han vara otroligt insmickrande och trevlig. Allt handlade om hans egna personliga tillfredsställelse. Men jag kan inte låta bli att tycka synd om honom, för jag tror att han var väldigt ensam.
Angående Carl Serungs död drar sig Henrik Alexandersson till minnes ett uttryck Serung brukade dra när det gick dåligt för honom.
– Då sa han alltid: "Låt mig inte dö ensam", och det gjorde han ju uppenbarligen. Även om det var skämtsamt sagt låg det nog något i det där.
Under första hälften av 90-talet börjar det komma in polisanmälningar mot honom efter porrfilmsinspelningarna från de tjejer som hade deltagit. I programmet "Svart eller Vitt" visades en läckt sekvens där Serung gick fram och bajsade över en kvinnas bröst. Skandalerna ledde till slut till att han flydde landet till Thailand. Kronofogden påstod att han var skyldig staten 2 miljoner kronor och 1994 försattes han i konkurs, rapporterar Aftonbladet.
Journalisten Henrik Alexandersson som jobbade med Carl Serung under ett år i början på 1990-talet.
Journalisten Lydia Capolicchio träffade Carl Serung 2004 när hon för TV4 och produktionsbolaget Titan TV skulle göra en serie där man mötte "tveksamma karaktärer".
– Carl Serung var först ut. Han hade sett programmet "Svart eller Vitt" och min intervju med hans offer tio år tidigare och ville gärna ge sin version av det hela.
Hon beskriver honom som manipulativ, snabbtänkt och empatilös.
– Efter dokumentären ville han erbjuda TV4 en dokumentärserie om porrens utveckling genom tiderna, besöka porrklubbar och swingersställen. "Det säljer", brukade han säga.
Tjejerna som hade vittnat om traumatiserande övergrepp under inspelningarna beskriver Lydia Capolicchio som "livrädda för hans hjärna".
Lydia Capolicchio intervjuade Carl Serung i en dokumentär för TV4 2004.
– Han menade själv att tjejerna visste vad de gjorde och att alkohol och droger var för att komma i stämning. Problemet var att vissa aldrig hade tagit droger förut och lockades in i verksamheten på premisser de inte själva förstod. Han såg folks svagheter och utnyttjade dem. Han var alltid oförstående för sina offer.
Efter en härva med mordhot, explosioner och skjutningar runt de nattklubbar som Carl Serung startat upp och som övertagits av hans kumpaner när han flydde utomlands, återvände han till Sverige 2010. Under namnet Philip Decrosse bosatte sig Carl Serung sedan i en enrummare på Granitvägen i Uppsala där han levt ett anonymt liv fram till sin död.
Hans granne Nina Sokolova beskriver honom som en skämtsam, vanlig, vänlig människa.
– Jag vet vad han har för bakgrund, men vi var goda grannar. Jag tyckte lite synd om gubben. Det enda sociala liv jag såg honom ha var en hjälpreda som levererade mat till honom.
Carl Serung blev 64 år.