Populärt med hembygdsdagar

Det är aldrig tyst på Vikstadagen. Vid varje husknut på kyrktunet står små grupper av spelmän med sina fioler, nyckelharpor och dragspel. Denna dag har firats sedan 1960-talet och från att ha varit en renodlad hembygdsdag så är det nu en dag där folkmusiken står i centrum. Sedan 1987 har ett stipendium till minne av spelmannen Viksta-Lasse delats ut. Vinnare av stipendiet är i år Håkan Larsson som behärskar munspel och nyckelharpa såväl som fiol.

Dagen inleddes med en gudstjänst som sedan övergår i en spelmansstämma. På scenen avlöser den ena musikerkonstellationen den andra och när det blir tyst mellan numren så hörs folkmusikmelodier och dragspelskomp från spelmän runt om på gården. Alla spelar med alla och stora mängder hembakt sockerkaka finns uppdukat.

Detta är en ganska typisk scen sedan början av 1900-talet och framåt menar etnologen Agneta Lilja. Förra århundradet var hembygdsföreningar och aktiviteter runt dessa ett moderniseringsfenomen och en reaktion på moderniseringen av samhället. Nu på 2000-talet är detta i stället en reaktion på globaliseringen.

- Det finns en viss rädsla för att allt ska bli likadant, att allt ska bli som i New York eller Tokyo. Ju mer globalt allting blir ju mer uppvärderas det lokala. Det blir ett sätt att känna gemenskap och att få en lokal identitet, säger Agneta Lilja.

Den större delen av dem som samlats i Viksta tillhör en äldre generation men här och var går ungdomar förbi med fioler under armarna. Syskonen Isabel och Petrus Dillner som är elva respektive fjorton år gamla har träffat sin musikerkompis Henrik Landström. De spelar en visa som kallas Mungalåten och ska strax gå vidare för att hitta nya spelmän att musicera med.

- Det är kul att spela med folk i alla åldrar. Även om man kanske inte kan en låt så kan man alltid kompa, säger Henrik Landström.

För att vara ett musikbetonat arrangemang så tycker Agneta Lilja att det är ganska ovanligt att det är så pass få unga som på Vikstadagen. Hon menar att folkmusik lockar många ur den yngre generationen och har gjort det sedan 1970-talet men att föreningslivet brukar vara något som bärs upp av de äldre.

- Att fixa med kaffe och lotterier och sådant brukar vara något som de äldre ägnar sig åt. Men det finns absolut ett intresse för hembygd och folkmusik hos den yngre generationen också. Sådana här traditioner är inget som berör bara en viss åldersgrupp men intresset yttrar sig ofta olika hos olika generationer.