I Lärarförbundets ranking av bästa musik- och kulturskolekommun hamnar Uppsala på plats 264 av 290 kommuner. Hur ser du på det?
– Den rankingen säger inget om kvaliteten på verksamheten. I princip tittar man bara på resurserna till verksamheten och avgifterna. I många mindre kommuner står Kultur- och musikskolan för hela den kulturella verksamheten. Lärarna i Musikskolan deltar i konsertverksamheten, till exempel. Här i Uppsala är det så mycket mer.
Det är fortfarande svårt att få plats på kurserna i populära instrument. Har utbyggnaden av Musikskolan inte hängt med när Uppsala växer?
– Nej, det har det inte. Vi lider också fortfarande av de stora nedskärningarna under 1990-talet när verksamheten skars ner med 20 procent.
Hur ser du på att ni nu utökar med fler ämnen?
– Det är ett politiskt beslut. Men jag tycker det är bra att man breddar verksamheten. Det ger möjlighet till nya samarbeten i till exempel sceniska produktioner. Men jag tror att politikerna inte riktigt har insett vad som krävs i praktiken i alla detaljer.
Vad tänker du på då?
– När man jobbar med drama, till exempel, behöver man ha tillgång till uppbyggd utrustning och förrådsmöjligheter. Nu får vi låna GUC:s lokaler. Men ska man få till de fruktbara samarbetena behöver vi ha en samlad lokal som är permanent, och där de olika ämnena kan mötas. I andra kommuner har man till exempel byggt om gamla industrilokaler på ett bra sätt. Och i Märsta byggde man ett nytt hus till Kulturskolan. Det skulle behöva vara något ganska centralt, som till exempel Nordmills gamla hus.
Behövs inte det för att bygga bostäder?
– Det vimlar av byggnationer när det gäller lägenheter. Men man tänker bort det här. Folk behöver den här typen av lokaler också i stan.
När man frågade vilka ämnen man vill ha i en kulturskola kom film och cirkus upp som förslag. Varför är de inte med nu?
– Nu börjar vi med dans och teater. Det tar ett tag att bygga upp verksamheten och medieämnet och cirkus är jätteintressant att få med i framtiden.
I det dialogarbete som gjordes inför ombildningen var det många som vill ha undervisningen på den skola där barnen går. Hur ser du på det?
– Man vill alltid ha det på sin egen skola. Och vi försöker tillmötesgå det så mycket det går. Vi finns i dag på över 30 ställen i kommunen. Vi skulle också vilja ha ett större samarbete med skolorna så att vi kan bli en integrerad del av undervisningen.
Räcker inte musikämnet i skolan?
– Flera skolor har jättebra verksamhet, men det är väldigt olika på olika skolor. I slutändan kokar det ner till de enskilda pedagogerna. Jag tror att vi skulle kunna förstärka de estetiska ämnena så att man får en annan helhetssyn på elevernas utveckling. Man kan också se hur det estetiska skapandet stärker andra ämnen, hur man kan dansa matematik. Och i svenskundervisningen skulle man kunna arbeta med enkla dramatiseringar, där vi skulle kunna stödja den ordinarie skolundervisningen.
I enkäterna fanns även synpunkter som "lägg ner tokeriet". Vad vill du säga till dem som tycker så?
– De kanske inte själva har fått uppleva det magiska man skulle kunna kalla flow, eller flyt, där man spelar ett instrument och allt sätter sig. Det är något man får med sig i sin egen utveckling.
Undervisning i till exempel dans finns hos flera privata aktörer. Behövs verkligen en kommunal kulturskola?
– Jag ser vår verksamhet som en fördjupning. Många har en väldigt bra verksamhet och vi borde kunna hitta samarbetsformer. Det som den kommunala kulturskolan erbjuder är att alla våra lärare har pedagogisk utbildning på högskolenivå. Vi står också för kontinuitet. Eleverna går länge hos oss. Snittet är över sex terminer. Och det är då man lär sig saker.