För en månad sedan meddelade Uppsalapolisen att man ska öppna ett litet poliskontor i Gottsunda. Och nu är det i stort sett spikat var det ska ligga: i samma byggnad som Treklangens skola, vid Gottsunda centrum. Kontoret öppnar i maj – men kommer bara att ha öppet två timmar i veckan.
– Det är ett steg i rätt riktning för att öka den polisiära närvaron och servicen i Gottsunda. Det ska inte bara finnas radiobilar i området, utan också en kontaktpunkt för boende och näringsidkare som behöver nå oss, säger Jonas Eronen som är kommissarie och som jobbar med samordning på Uppsalapolisen.
Är inte två timmar väldigt lite?
– Jo, jag delar den uppfattningen. Men ett poliskontor är en mötesplats, inte en polisstation, med viss öppettid i syfte att tillsammans med övrig polisiär verksamhet i stadsdelen öka servicen. Just nu är det beslutat att ha den öppettiden, sedan får vi se vad som händer längre fram.
Det polisen gör i Gottsunda räcker inte på långa vägar om man på allvar vill få bukt med gängproblematik, brott och otrygghet. Det krävs en mycket bredare lokal satsning, menar poliser som fört debatt på UNT:s insändarsida.
En av dem som har erfarenhet av att vara stationerad i en stadsdel, och som menar att polisen behöver lära av sitt förflutna, är Andrew Tomkinson. I dag är han chef för de vakthavande befälen på Uppsalapolisen och sitter i polishuset på Svartbäcksgatan. Men på 1980- och 90-talet jobbade han först som kvarterspolis och sedan som ungdomspolis i Uppsala.
– Det går inte att polisen bara kommer en gång i veckan. Man måste vara på plats under lång tid för att bygga relationer med ungdomarna och deras familjer. Det finns inga genvägar, säger han.
På 1990-talet var Uppsala uppdelat i fem närpolisområden, som alla hade varsin polisstation – alltså avsevärt större än det poliskontor som det nu planeras för i Gottsunda. Flaggskeppet var närpolisstationen i Gottsunda, där som mest 18 poliser arbetade.
Andrew Tomkinsons och hans kollegers uppgift var att följa gängen och bryta anonymiteten.
– Om någon var stökig kunde vi säga att hörru Micke, jag ser att du varvar upp men du vet vad din mamma säger. Det gav kanske inte mer respekt för uniformen, men killarna visste att konsekvenserna blev större. De såg att där står Ante, han har varit hemma hos mig och om jag stökar till det kommer mina föräldrar, skola och soc att reagera.
Att lära känna föräldrarna är ofta än mer viktigt i invandrartäta områden, enligt Andrew Tomkinson. En del kan ha dåliga erfarenheter av polisen från hemlandet och tror kanske därför mer på den 16-årige sonen.
– Jag som polis måste hem och träffa föräldrarna för att berätta vad min roll är. När de förstår att jag försöker göra det bättre för deras barn – först då litar de på mig. Och först då kan vi börja samarbeta.
Polisnärvaron i Gottsunda trappades successivt ner i slutet av 90-talet. På grund av akut polisbrist skedde en översyn av närpolisorganisationen i Uppsala och de lokala stationerna lades ner kring millennieskiftet. Kvar blev till slut bara polisstationen i City.
Sedan dess har polisen blivit än mer centralstyrd, menar Andrew Tomkinson. Nyligen kritiserade han offentligt den nu pågående omorganisationen av polisen, just för att den inte är anpassad efter lokala behov.
– Jag säger inte att vi hade den bästa lösningen på 90-talet, men det var en betydligt bättre lösning än i dag. Med nuvarande organisation finns inte möjlighet att jobba förebyggande och bygga nätverk på samma sätt som tidigare. Även om jag tror att viljan finns.
Under 2016 skrev polisen 2 225 händelserapporter och gjorde 162 frihetsberövanden under 300 dagar i Gottsunda/Valsätra. Polisen är på plats i Gottsunda mer än i de flesta andra stadsdelar, enligt Jonas Eronen.
– Men det är ju händelsestyrda patruller som åker dit, vilket är en skillnad från 90-talets närpoliser. Vi har inga öronmärkta patruller för just Gottsunda på samma sätt som förr.
Borde ni ha det?
– Resursläget är ju vad det är. Poliskontoret är ett steg i rätt riktning även om det bara är en liten bit på vägen. Vi börjar i den skalan.