Polisbrutalitet ger svårläkta sår
Luis Miranda Bruna utsattes för tortyr i Chile av polis. Shirzad Saleh minns polisens förtryck i Saddam Husseins Irak. De bekräftar bilden att dåliga minnen av ordningsmakten som kan ta mer än en generation att sudda ut.
Många unga invandrare från Mellanöstern blir avskräckta från polisyrket när de hör äldre släktingar berätta om polisens förtryck i hemlandet, menar Shirzad Saleh
Foto: Rolf Hamilton
- Många andra generationens invandrare från Mellanöstern hör äldre släktingar berätta om polisbrutalitet. De får en negativ bild av polisen, säger Shirzad Saleh, som flydde till Sverige från irakiska Kurdistan för 17 år sedan.
- I Irak var polisen ingen myndighet som fanns för att hjälpa folk utan en förtryckarapparat. Inte bara säkerhetspolisen utan också den vanliga polisen förföljde folk på politiska grunder, berättar han.
Luis Miranda Bruna kom till Sverige på 70-talet som politisk flykting från Chile. Han hade då suttit i koncentrationsläger och gjort smärtsamma erfarenheter av den chilenska polisens tortyrmetoder.
- Sådana minnen gör att man blir allergisk mot polisen. Jag vet att Sverige är ett demokratiskt land och att polisen här är helt annorlunda än i Chile, men känslorna sitter kvar ändå.
Det obehag som förknippas med uniformer och blåljus är något som chilenska flyktingar ofta för över till sina barn, menar Luis Miranda Bruna. Han tror att lösningen på problemet är mer information till elever, gärna redan i grundskolan.
-Man borde gå ut i skolorna och informera om hur den svenska polisen fungerar, så att barnen lär sig se poliser som vanliga människor.
Shirzad pekar också på att många invandrarungdomar identifierar sig med andra med samma etniska tillhörighet i sitt val av karriär. Att så få invandrare i dag är poliser gör därför att polisyrket inte framstår som ett alternativ.
- Ungdomarna har kanske hört talas om någon som har tagit taxikort eller är i restaurangbranschen. Men ingen känner någon som är polis.
Så jobbar vi med nyheter