Det är mycket rättvist att den nu valts om.
Alternativen har i och för sig inte varit så lockande. Huvudutmanare till Tusks högerliberala parti medborgarplattformen (PO) är alltjämt det EU-
fientliga, moralkonservativa och nationalistiska Lag och rättvisa (PiS) som länge leddes av tvillingbröderna Kaczynski, den ene som Polens president, den andre som premiärminister. När president Lech Kaczynski omkom i flykatastrofen vid Smolensk 2010 kandiderade brodern Jaroslaw till presidentposten och förlorade. Redan valet 2007 fick karaktären av folkomröstning om bröderna Kaczynski ? en omröstning som vanns av Tusks parti.
Styrkeförhållandena var ungefär desamma i år. Och det andra etablerade oppositionspartiet, Demokratiska vänstern, har alltjämt företrädare som är belastade sedan kommunisttiden. Polacker som velat markera missnöje utan att stödja något av dessa partier har i stället strömmat till det nybildade Palikot ? ett uttalat sekulärt parti i det katolska Polen, men samtidigt en enmansföreställning kring den framgångsrike vodkadirektören Janusz Palikot.
Palikot, som tidigare tillhörde Tusks parti, skulle mycket väl kunna bilda koalition med detta. Men allt talade i går för att Tusk fortsätter med sin hittillsvarande koalitionspartner, bondepartiet PSL. Det räcker för majoritet i sejmen och för en stabil ekonomisk politik under ytterligare en mandatperiod ? också av det skälet att oppositionspartierna är så olika varandra som tänkas kan. De lär inte kunna eller ens vilja samla sig till en gemensam offensiv mot regeringen.
Partisystemen i de nya demokratierna är fortfarande instabila. Mycket styrs fortfarande av kampen mot kommunismen och av reaktioner på decennier av sovjetisk dominans. Men Palikots framgångar visar att Polen förändras. Det finns yngre, utbildade väljare som vill frigöra sig från de traditionella mönstren. Om de kan hitta seriösa och stabila partier att rösta på så förändras de politiska förutsättningarna, både i Polen och i andra länder.