Uppsala pastorat består av fem församlingar och är därmed länets mest folkrika pastorat med 84 204 medlemmar. Uppsala brukar kallas för Svenska kyrkans huvudstad, vilket också märks i ekonomi och tillgångar.
Årsredovisningen för 2016 visar att ett överskott på nästan 4 miljoner kronor. Den stabila ekonomin beror enligt pastoratets ekonomichef Anette Kravik i synnerhet på den kraftiga inflyttningen till Uppsala tätort. Med den hålls intäkterna från kyrkoavgiften – som är den primära inkomstkällan – på samma goda nivå och inflyttningen kompenserar för dem som avlider eller aktivt går ur. De totala intäkterna uppgick till lite drygt 200 miljoner kronor förra året, med en marginell ökning enligt beslutet för 2017. Men samtidigt finns också en paradox i att även Uppsala pastorat tampas med ett medlemsbortfall.
– Enligt kyrkoordningen som vi följer ska vi finnas till för alla som bor och vistas i Uppsala. Dit räknas exempelvis även turister eller besökare av annan trosuppfattning. Men det är inte de som avlönar oss – det är medlemmarna. Medlemsavgiften i förhållande till folkmängden blir alltså lägre. Samtidigt har vi också ett medlemstapp vi kommer att märka av, konstaterar hon.
Hälften av den totala budgeten har gått till de grundläggande uppgifterna – alltså den verksamhet som är obligatorisk inom Svenska kyrkan och som innefattar gudstjänster, undervisning, diakonal verksamhet och mission. Därefter går drygt en fjärdedel av pengarna till att förvalta de 28 fastigheter som ägs av pastoratet.
Men eftersom Uppsala pastorats 15 kyrkor samtidigt har ett värde med sitt kulturhistoriska arv kan en stor del av underhållet finansieras av statligt bidrag. Samtidigt är antalet kyrkor få i relation till församlingens medlemmar.
– Medlemmarna i Svenska kyrkan behöver därför inte betala så stor andel när kyrkorna repareras – det betalas av staten. Och Domkyrkan drar till exempel mycket pengar genom det statliga bidraget, säger Anette Kravik.
Så vilket ansvar har ett pastorat i en tätort med stark ekonomi gentemot mindre församlingar som kanske tampas med blygsammare tillgångar?
Svaret finns i den så kallade ekonomiska utjämningen. I praktiken innebär den att större pastorat måste skjuta till en viss summa till Svenska kyrkan som sedan fördelas nationellt i mindre församlingar efter behov. Förra året bidrog Uppsala pastorat med 17 miljoner kronor.
Man hjälper också till att utbilda personal i administrativa uppgifter i mindre församlingar. På grund av färre anställda kan en person behöva vara kunnig inom många olika områden.
– Vi bildar större administrativa enheter som bistår de mindre församlingarna. Det är vår uppgift att tillhandahålla kunskapen vi har inom området.
Men trots ekonomiskt välmående brottas också Uppsala pastorat med hägrande utmaningar. Till exempel skulle det redan pågående medlemstappet kunna drabba inkomsterna hårt om regeringen bestämde sig för att kyrkoavgiften inte längre ska samlas in via skattsedeln i samband med deklarationen, och i stället använda sig av betalningsblanketter.
– Hur många skulle blir kvar då? frågar sig Anette Kravik.
Att vara relevanta och att synas i samhället bland sina medlemmar är dock det som hon understryker är den största prövningen – precis som för de allra flesta pastorat och församlingar, oavsett storlek.
– Vi fajtas för att synas. Vid kriser, katastrofer eller lyckliga stunder, för barnen och de unga. Vi ska finnas där för dem som behöver oss.
Läs fler artiklar ur UNT:s artikelserie om kyrkan här: