Plikten kallar!
Attackdykare, fjälljägare, signalist eller kabeldragare. Eller kanske vapenvägrare? Vid mönstringen ställs frågan på sin spets. Kaktus har följt med Johan Rosén, 18 år, från Uppsala till Pliktverket.
Foto: Niklas Johansson
Nu är det dags för resten. Under dagen kommer Johan att testas både om han är psykiskt stabil och om han är tillräkligt stark för de tyngre utbildningarna. Han kommer att vara tvungen att cykla tills han inte orkar mer, hans kropp kommer att bedömas av läkare om den håller för 15 månaders stenhård träning. Allt under en enda dag.
Klockan 06.10 går tåget mot Stockholm, sedan ska vi vidare mot Täby med buss, tunnelbana och Roslagsbanan.
— Det är en viktig dag men jag tror att jag kommer att klara de flesta av testen bra, säger en självsäker Johan Rosén.
Väl framme i Täby är det dags för incheckning. Killarna delas in i olika grupper och Johan hamnar i den röda gruppen.
Det första momentet är introduktionen. Den står Alf Åsén, inskrivningsförrättare på Pliktverket, för. Hans uppgift är att placera de mönstrande på någon passande utbildning.
Alf Åsén berättar att han tycker att det är jätteviktigt att göra lumpen. Det är viktigt att ha ett bra försvar i fall det blir krig, säger han.
Efter introduktionen ska Johan träffa en psykolog. På vägen dit möter vi människor i vita rockar som följs av tystlåtna killar med bar överkropp. Det ger en känsla av att vara i ett stort laboratorium, där persontester görs.
Johan Rosén har fått höra att väntetiderna till psykologen är grymt långa. Killarna börjar spela schack, men det dröjer inte länge förrän Johan får komma in till Elisabeth Magnusson. Kaktus reporter och fotograf får vänta utanför.
Därinne pratar de om skolan, familjen, kompisar och hur Johans liv ser ut. När Johan kommer ut så verkar han nöjd.
— Jag fick sju av nio — och jag är inte instabil, säger han.
Nu är det dags att göra styrkeprovet med skivstång. Johan får en sjua och det anses som mycket bra.
— Jag trodde att det här var min svagaste gren, säger Johan och ser glad ut.
Lunchen serveras på Täbys pizzeria där de mönstrande får en speciell maträtt. I dag blir det pannbiff med kokt potatis.
Nu återstår inte många av testerna. Snart vet Johan om han ska vara borta i sju eller femton månader, i norra delarna eller i de södra delarna av Sverige.
— Jag tycker inte det spelar någon roll, bara jag får göra något intressant, säger Johan.
Men först är det dags för doktorn att säga sitt. Doktorn ser om Johans kropp har tidigare skador, kollar reflexer och rygg.
— Hon noterade min gamla knäskada och en gammal astmasjukdom, annars var allt bra, säger Johan.
Nu väntar EKG-test och cykling. Efter fem minuter ökar motståndet och ju längre man cyklar desto högre poäng får man. Efteråt säger Johan att det var riktigt, riktigt jobbigt.
Det som återstår är att träffa en inskrivningsförrättare. Väntan blir lång, så Johan har gott om tid att göra sitt val av två utbildningar som han kan tänka sig. Till slut har Johan bestämt sig.
— Jag kommer att välja amfibietekniker och helikoptermekaniker, säger han.
Men ingen av utbildningarna blir Johans. För när han kommer ut har han fått tjänsten som elektrotekniker, plutonbefäl, på något av flottans fartyg.
— Det fanns inte plats på de utbildningar som jag valde och då tyckte jag att det här verkade roligast, säger Johan.
Dagen är slut, Johan och hans kompisar vandrar med tunga och trötta ben på den långa grusvägen bort från fysiska och psykiska påfrestningar.
Så jobbar vi med nyheter