Pirrigt vid skolstart
Vädret var vacket som på en skolavslutning när Uppsalabarnen återvände till skolorna på måndagen. I Bälinge skola var det pirrigt värre för Amanda Engeros och hennes nya klasskompisar som började ettan.
Hon är först på plats och ser ut att ha bråttom, trots att skolan inte börjar förrän om en halvtimme. Hon sätter sig på den soliga trappan framför det röda skolhuset och väntar otåligt. Och snart förklarar hon hur spännande det ska bli i dag. Det är nämligen hennes första skoldag.
UNT: Nervös?
— Verkligen! säger Amanda och pustar med huvudet lutande mot vänster hand.
Efter en stund kommer fröken, Åsa Losell—Palm, och hälsar henne välkommen.
Klockan går och snart är det fullt med barn och föräldrar i klass 1c på andra våningen i skolan.
På varje skolbänk ligger en namnskylt, en sax, ett sudd och ett rejält knippe färgpennor och snart har barnen letat rätt på sina platser.
Svårt sitta still
Nyfiket vrider sig Kim Pless—Hammarsten omkring. Han vill bli långtradarchaufför när han blir stor. Han har liksom övriga i klassrummet svårt att sitta still och alla säger de "kul", "pirrigt", "roligt" om den första skoldagen.
Små skor dinglar under varje stol, fram och tillbaka, ett par decimeter ovanför plastgolvet. Fröken hälsar återigen barnen välkomna. Sedan blir det upprop, sagoläsning, en visa och målning av namnskylten.
— Vad har ni gjort i sommar då? frågar fröken.
"Varit på semester"
Föräldrar utmed väggarna småfnissar lite när barn efter barn i solblekt hår räcker upp handen och berättar att de har "varit på semester".
— Hon har längtat till det här, hon har räknat dagarna, berättar Bosse Eriksson om dottern Maja som börjar skolan i dag.
Bosse gick själv i Bälinge skola, det har han gemensamt med många andra föräldrar i området. Tintin Norén som också började i klass 1 c på måndagen har till och med fått samma fröken som mamma Ingela en gång hade.
Det berättar pappa Lasse Norén som fått följa sin äldsta dotter till skolan i dag.
— Det var nästan så att det pirrade i en själv när man gick upp i morse, säger han.
Ballonger på gården
Efter en timme i klassrummet tar Amanda Engeros och klasskompisarna med sig varsin gasfylld ballong ut på skolgården.
— Det känns bra nu när man har varit här en stund, säger hon.
I ett snöre under ballongen har hon fäst sitt namn och när alla barnen sjungit Ballongvisan släpper hon sin ballong.
Hundratals andra ballonger stiger också mot den klarblå himlen och den första skoldagen är över.
Så jobbar vi med nyheter