Jan Wärnbäck, ordförande i Upplands ornitologiska förening, berättar att vattenrallen som häckfågel inte är särskilt ovanlig. Men att de går att se under vintern, och att man kan komma så nära inpå dem, är däremot mer sällsynt.
– Vattenrallen finns i många slättsjöar med större vassbestånd, men att de blir kvar på vintern runt Uppsala har jag inte sett på många år eftersom de behöver ha öppet vatten för att hitta mat. Men utanför Liljekonvaljeholmen i Sunnersta finns de rätta förutsättningarna just nu, och där kan man se dem. Det gör också att man kan komma rätt nära inpå dem.
Enligt Jan Wärnbäck kan det om sommaren vara svårt få syn på dem i vassen, men de har ett läte som man desto lättare känner igen dem på.
– De är rätt så ljudliga och har ett intressant läte. Det brukar liknas vid en gris som skriker.
Vanligtvis är vattenrallen relativt skygg, men i Råstasjön i Stockholm där de övervintrat flera år har de vant sig vid människor, och de kommer till och med fram och äter ur handen.
– Jag rekommenderar inte att man lockar fram dem med mat i handen, men visst kan man lägga ut exempelvis leverpastej åt dem så kommer de fram så småningom.
Ska du själv åka dit?
– Ja, det ska jag nog. Det är spektakulärt att se dem så här års, så har man chansen så kan man passa på just nu.
En av dem som varit på plats och sett vattenrallen är Uppsalabon Angelika Ebert, som också tagit den ovanstående bilden på vattenrallen. Hon berättar att det kändes stort att komma så nära inpå den.
– Jag hörde att man sett den i början av december, men då kunde jag bara höra den. Men när jag kom tillbaka i mellandagarna såg jag den! Det kändes väldigt stort och fint att komma så nära inpå den.
Enligt Angelika Ebert finns ett stort intresse för upptäckten bland Upplands fågelskådare, och just nu finns många som bevakar platsen där man kan skåda fågeln. Boende i närheten har börjat lägga ut leverpastej och små fiskbitar för att locka ut fågeln ur vassen.
– Det är folk där varje dag och spanar. Man tittar på vattnet och letar efter rörelser, prassel i vassen. Så fort det kommer någon ny så frågar de spänt om någon sett den.
Vad händer när någon upptäcker den?
– Man får inte prata så mycket och inte röra sig häftigt heller, så man får signalera diskret. Men alla blir väldigt glada, det är jätteroligt att man kan se den så här. Det var flera år sedan jag såg den sist.