Dagarna efter valet avlöste demonstrationerna mot Sverigedemokraterna varandra. Men udden var inte i första hand riktad mot SD:s politik. ”Vem var det som facking rösta” stod det på ett symboliskt plakat, som blev något slags signatur för oreflekterade demonstranter, som sade sig protestera mot ”att SD blev invalda i riksdagen”. Andra viftade ilsket med överkorsade hakkors, trots att SD i dag inte är nazister – även om det finns en del obehagliga beröringspunkter.
Att protestera mot ett valresultat är att protestera mot fria val och demokrati. Att kräva att få veta vem som ”facking rösta” är grundlagsvidrigt.
Därför är det ytterst pinsamt när flera teatrar och museer nu planerar manifestationer ”mot att SD kommit in i riksdagen”. På en pr-bild står Poesifestivalens konstnärliga ledare Madeleine Grive och river itu en flagga med hakkors. Att representanter för kultur-Sverige inte har bättre demokratiska reflexer och intellektuellt omdöme är nästan ett lika stort bekymmer som SD:s åsikter. Risken är att protesterna blir utan trovärdighet, och att de kommer att handla om något helt annat än SD:s kulturpolitik och människosyn. Och det vore synd.
Det är nämligen SD:s åsikter och politik som ska bekämpas – inte deras väljares rätt att rösta i ett demokratiskt val. Detta måste vi, som vill ha en demokrati, stå ut med, hur trist det än kan kännas. God opinionsbildning för att motverka att SD blir inröstade nästa val är något helt annat.