Fia Sporrong är glad över den goda grannsämjan i föreningen hon bor i. "Vi hittar på väldigt mycket kul tillsammans", säger hon.
En historia som handlar om god grannsämja, en pinsam barndomsupplevelse och nyopererade händer som behöver mjukas upp.
Fia Sporrong bor i Tuna backar, faktiskt i samma hus som nyss eldhärjades.
– Jag hade tur och har inte behövt evakuera.
Denna kväll är hennes pappa Ellert Rickardsson på besök. Det är egentligen hans fel, eller förtjänst, att Näcken prytts med en virkad, rosa snoppvärmare.
– Jag var väl tio-tolv år någonting och på den tiden kunde man köra bil runt statyn, berättar Fia Sporrong. Vid något tillfälle fick pappa feeling och körde flera varv med neddragen ruta och ropade "kolla vilken stor snopp". Han gjorde det flera gånger och det var så pinsamt så till slut låg jag på passagerarsidans golv och bara skämdes och hoppades att ingen skulle se mig.
Ellert Rickardsson skrockar och nickar instämmande.
– Det var en kul grej.
Ellert Rickardsson skrattar gott åt minnet när han körde varv på varv runt "Näckens polska" och kommenterade statyns penisstorlek.
Fia Sporrong berättar att hon ännu idag inte kan gå förbi statyn utan att tänka på den händelsen, fast den inträffade för nära fyrtio år sen.
Så här i efterhand är det en kul historia att berätta och det har Fia Sporrong gjort vid många tillfällen. Inte minst för sina grannar i bostadsrättsföreningen.
– Vi har en unik grannsämja här i föreningen och brukar göra saker tillsammans. Några är riktiga festfixare och hittar alltid på en massa skoj. När jag fyllde 49 och hade förfest inför min 50-årsdag fick jag ett uppdrag av dem i present.
Dessutom fick hon garn, virknål och en AI-genererad virkbeskrivning. Uppdraget var nämligen att virka en snoppvärmare som hon och hennes pappa skulle placera på Näcken som en liten blinkning till "barndomstraumat".
Pappa Ellert är förlåten sen många år tillbaka men Fia Sporrong tänker alltid på händelsen när hon passerar "Näckens polska".
Efter lite möda lyckades hon knåpa ihop en snoppvärmare, imponerande 47 centimeter i omkrets och 15 centimeter lång, allt enligt AI:ns instruktioner.
Den 28 december klockan 17.00 sattes den på plats. Och den passade precis!
Näcken står fortfarande kvar med sin för ändamålet tillverkade värmare.
"Fan vilken jävla passform", utbrast Fia när hon fick se sitt verk på dess tänka plats.
– Vi var ett stort gäng, mest grannar och så några andra kompisar, som var med. Och en hel del förbipasserande stannade till och tittade på. Det blev en riktig happening, säger Fia Sporrong.
Att hon ville lära sig virka och sticka hade Fia Sporrong hintat om för sin grannar. Hon hade opererat senor på båda sina händer och tänkte att handarbete skulle vara ett bra sätt att mjuka upp händerna som kändes stela.
Fia Sporrong har inga nya virkprojekt på gång. Inga som hon vill berätta om i alla fall...
– Men jag hade inte räknat med att få just det här uppdraget – det kom som en överraskning minst sagt!