Mattor infattade i guldramar hänger på väggarna i Orientmattor på Kungsgatan i Uppsala. De föreställer hästar, människor, kända persiska målningar och forntida tempelreliefer. Det är inte så de flesta tänker sig persiska mattor precis, men så kan de alltså se ut. I affären finns också ”vanliga” persiska mattor med ornamentala mönster. Om man nu kan kalla dem vanliga när de kan vara knutna av silkestråd eller finaste ull från vinterfårens bröst.
I Iran investerar en del människor i mattor i stället för i guld. Välbevarade äkta persiska mattor av hög kvalitet ökar nämligen i värde med tiden. Men den som inte är kunnig blir lätt lurad. I Pakistan till exempel tillverkas många kopior med bomullsvarp, som saknar andrahandsvärde, berättar butiksägaren Ali Esmailzadeh.
– Man ska inte köpa mattor av försäljare vid dörren eller på internet. Om det inte är öppet köp, så att man kan gå och få den värderad av en fackman, varnar han.
Ett ögonkast räcker för att han ska se var en matta kommer ifrån. Själv härstammar han från staden Meshed i nordöstra Iran. I familjen var de många syskon. På somrarna arbetade de för att tjäna pengar och lära sig något, i stället för att vara ute och ränna på gatorna. Det slumpade sig så att Ali Esmailzadeh fick jobba med att laga mattor.
När en persisk barndomsvän behövde hjälp i sin mattaffär i Uppsala, reste han till Sverige. Det var 1975. Sedan dess har han sålt mattor. De senaste 22 åren har han haft eget, men nu ska han stänga. Det har blivit svårt att få tag på riktigt fina mattor. Från sin senaste resa till Iran i somras kom han hem tomhänt.
– En del tillverkare är gamla och går i pension. Många andra slutar för att det inte lönar sig. De riktiga konstmattorna minskar, säger han och likställer handgjorda persiska kvalitetsmattor med konst.
– Knyta mattor kan många göra, men vem skapar konst?
Ali Esmailzadeh är prydligt klädd i mörka jeans, smäckra svarta skinnskor och en rödvit skjorta som är så smårutig att ögat blandar den till rosa. I det bakre rummet drar han fram en bok ur en liten bokhylla (bokstöden är klädda i små rektangulära mattor) och bläddrar fram fakta om mattor och motiv. En bild visar den äldsta persiska mattan som hittats. Välbevarad låg den infrusen i ett isblock i en grav i Pazyrykdalen i södra Sibirien. En grann kopia av Pazyrykmattan hänger på väggen i butiken.
– Originalet är från 400-talet före Kristus. Det bevisar enligt forskarna att Iran är moderslandet för äkta mattor, säger Ali Esmailzadeh stolt.
Hur vet man då att en matta är äkta persisk? Dels ska den vara gjord i Iran. Dels ska den vara handknuten, vilket man kan se på olika sätt. Detaljerna är inte perfekta, motivet är inte helt spegelvänt sett från mitten, franskanten är inte påsydd och varpen går genom hela mattan på längden och inte på bredden som i maskingjorda mattor.
Den persiska mattknytningen hade sin storhetstid 1588–1629 när shah Abbas den store regerade. I Iran har de gamla genuina traditionerna bevarats, både hos nomadfolken och i verkstäderna. Mattornas namn berättar vilken stad de kommer från eller vilket folk som tillverkat dem. Men det är inte så enkelt som att en matta från Tabriz ser ut si och en kurdisk matta så. Mattor från samma stad eller folk har olika kvalitet och olika mönster.
Ali Esmailzadeh bläddrar i mattbuntarna, visar och berättar. Överst i en hög ligger en glänsande rosamönstrad. Den är knuten med nästan en miljon knutar per kvadratmeter och kommer från staden Ghum där de är specialiserade på fina silkesmattor. En annan sort är baluchmattor som görs av nomadfolket balucherna. De har stor variation, från enkla till avancerat detaljrika.
En av Ali Esmailzadehs personliga baluchfavoriter kallas Den långa kvinnan. Kvinnans längd, i kontrast till den korta mannen, berättar att hos nomadfolken i Iran är kvinnan mäktig och tar hand om familjen.
– Mattorna är som en bok som berättar med sina färger och motiv.
Den här typen av konstmattor som är tillverkade i enstaka exemplar av fria konstnärer är på väg bort, säger Ali Esmailzadeh sorgset.
Med en sådan kärleksaffär till förstklassiga persiska mattor är väl hans eget hem proppfullt av dem? Leende skakar han på huvudet och citerar ett persiskt ordspråk.
– Krukmakaren dricker vatten ur trasiga krukor.
När Ali Esmailzadeh går hem från sin butik för sista gången kommer han att fortsätta att laga, tvätta, värdera och specialbeställa äkta persiska mattor, med friare arbetstider som fördel. Han är också sugen på att ta steget in i en annan nisch, resebranschen. Kunder och vänner har nämligen tjatat om att han borde ordna mattresor till Iran. De vill se tillverkningen och hur nomader lever, besöka kulturella platser och handla mattor.