Satsningen på stadsmissionen är ett sätt att ge människor som har svårt att komma in på arbetsmarknaden en meningsfull sysselsättning och arbetsträning.
Diakonistiftelsen som driver Uppsala stadsmission planerar att omvandla missionen till en ideell förening. Det ger större möjligheter att samverka både med företag och offentliga institutioner, som Uppsala kommun och arbetsförmedlingen. Stiftelsen hade ansökt om ett stöd på 900 000 kronor.
– I och med att arbetsförmedlingen är med så tar de också en del av kakan. Det här är en verksamhet som pågått till och från under en tid och vänder sig till en målgrupp som har mycket svårt att komma in på arbetsmarknaden. Därför är det angeläget, säger kommunalrådet Mohamad Hassan (FP), ordförande i ungdoms- och arbetsmarknadsnämnden.
Pengarna ska gå till tre verksamheter. Katedralkaféet, stadsmissionens second hand och Hantverksslussen. Samtliga verksamheter bedöms kunna utvecklas till livskraftiga sociala företag. Samtidigt föreslår Socialdemokraterna i en motion till fullmäktige att kommunen inrättar en social investeringsfond. Den ska användas för att förebygga långtidsarbetslöshet, förhindra att vissa grupper marginaliseras och att elever med problem hoppar av skolan.
– Flera kommuner landet runt satsar på sociala investeringar just nu och vi tycker inte Uppsala kommun ska sitta på läktaren och titta på. Kommunerna har valt en rad olika vägar att gå och vi tycker att Uppsala ska börja diskutera hur vi kan göra här, säger Marlene Burwick, kommunalråd för (S).
I motionen pekar hon ut några andra kommuner som byggt upp sociala investeringsfonder, bland annat Umeå kommun, som avsatt 120 miljoner under tre år. Hur mycket pengar Uppsala borde satsa vill inte Marlene Burwick sia om.
– Nej. Det är en fråga jag tycker vi ska diskutera. Jag kan tänka mig att man inom skolan kan söka medel för att hjälpa unga som är på glid och behöver stöd. Men det viktiga nu anser jag är att vi börjar resonera i de här banorna i Uppsala.
Alliansens satsningar på sociala företag tycker hon är bra. Men det behövs mer.
– Vi måste jobba tillsammans och mer förebyggande, både kommunerna, landstingen och staten. Det är oerhört kostsamt att inte satsa pengar på unga som har problem. Kostnaderna kommer bara tillbaka sedan, i form av ökade sociala insatser som är oerhört dyra.