Pengar - en drog
Bonusskandalerna duggar tätt i dessa dagar. Vi ser toppdirektörer kvittera ut mångmiljonbelopp som vanligt folk bara kan drömma om. Är det så att pengajakten är beroendeframkallande? Svaret är ja. Pengar funkar faktiskt som en drog.
Fredrik och Sara Sundin (överst). Nedre raden från vänster: Flora Keusseyan, Peter Eriksson och Charlotta Fröhammar.
Foto: Kattis Strömgren
- Målet med att bli rik som ett troll är inte heller vad man kan köpa för pengarna, säger beroendeforskaren Jörgen Engel, professor vid institutionen för farmakologi, Göteborgs universitet.
Drivkraften ligger snarare i att tillfredsställa hjärnans belöningscentra.
Likväl som man kan bli beroende av sprit, cigaretter och sex, kan man bli beroende av pengar.
- Beroende handlar om starka drifter som kidnappar hjärnan. Allt som ger en lustfylld känsla ger kickar och påverkar hjärnans belöningssystem, säger Jörgen Engel.
Att fastna i sådant som är lustfyllt är naturligt nedärvt. När belöningssystemen aktiveras frigörs bland annat dopamin och endorfiner som ger oss en känsla av lycka och välbehag. Förr handlade det om överlevnad, belöningssystemet gick i gång när vi åt, drack och fortplantade oss. I dag kan vi, om vi överutnyttjar belöningssystemet, fastna i andra typer av beroende, som spel, shopping och alkohol.
Jörgen Engel tycker därför inte att det är ett dugg konstigt att prata om pengar som en drog.
- Allt som är positivt för människan ger utslag i hjärnans belöningssystem. Jag kan mycket väl tänka mig att topparna i näringslivet känner stark lust inför tanken att tjäna mycket pengar. Belöningssystemet är väldigt diktatoriskt och kan lätt skena i väg. Hundra miljoner i bonus räcker inte, man vill hela tiden ha mer, säger Jörgen Engel.
Det kan räcka med förväntningen på att tjäna mer pengar för att aktivera belöningssystemet. Och ju fler gånger man upplever ett rus, till exempel att man lyckas höja sin bonus eller förvalta aktiekapitalet väl, desto känsligare blir hjärnans belöningssystem. Det gör att man ger efter för suget direkt, utan att tänka på framtida konsekvenser, som exempelvis rimligheten i 200 miljoner kronor i årslön.
- De här personerna som är föremål för bonusdebatten lever också i ett samspel med likasinnade. Det blir naturligt för dem att se hur långt de kan gå. Det finns inga socialt hämmande faktorer som bromsar dem, säger Jörgen Engel.
Att tanken på att tjäna pengar ger utslag i hjärnans belöningssystem har också tyska forskare visat i en färsk studie.
Armin Falk, professor i ekonomi vid Bonns universitet, undersökte tillsammans med sitt forskarteam hur människor reagerar inför olika stora penningbelopp.
Genom att skanna försökspersoners hjärnor i magnetröntgen såg de vad som hände i belöningscentrumet. Det visade sig att hjärnans belöningscentra aktiveras i större utsträckning vid stora belopp, oavsett pengarnas verkliga värde.
Försökspersonerna fick välja mellan att få en rejäl löneförhöjning, samtidigt som priserna steg lika mycket som den höjda lönen, eller en måttlig löneförhöjning, samtidigt som priserna steg lika mycket som den måttliga lönehöjningen.
Försökspersonerna valde en rejäl löneförhöjning, fast de inte tjänade mer på det - den höjda lönen togs ju ut av högre priser, vilket betyder att människor fixeras vid pengars nominella värde i stället för köpkraften.
Det område som Bonnforskarna verkar inom kallas neuroekonomi och är ett nytt, men växande forskningsfält inom nationalekonomin. Med hjälp av modern hjärnforskning vill man hitta förklaringar till hur den mänskliga hjärnan beter sig i ekonomiska sammanhang. I experiment studeras därför vilka delar av hjärnan som aktiveras vid ekonomiska beslut.
En som forskar i neuroekonomi i Sverige är Magnus Johannessson, professor vid Handelshögskolan i Stockholm.
Han berättar om ett annat experiment av Armin Falk, där försökspersonerna blir lyckliga av känslan av att tjäna mer än någon annan.
- Om du får 100 kronor och din kollega får 50 kronor, stimuleras belöningssystemet i hjärnan mer än om ni båda tjänar 100 kronor. Du bryr dig inte bara om pengarna i sig, utan också hur mycket du får i förhållande till andra. Det blir en sorts tävling.
Det kan förklara drivkrafterna bakom viljan att tjäna pengar, fast man har så det räcker och blir över.
- Om vi applicerar de här mekanismerna på den pågående bonusdebatten så känner man en tillfredsställelse av att tjäna mer än andra, säger Magnus Johannesson.
Men den kan också få en omvänd effekt, att man betraktas som girig, vilket ger lågt anseende bland de anställda och omgivningen.
Magnus Johannesson tror därför att avslöjanden om höga bonusar kan ha en positiv inverkan, om girigheten kommer fram offentligt och debatteras.
- Vanligt folk blir upprörda av de höga bonusarna och direktörerna får skämmas. Detta kan i sig självt ha en motverkande effekt mot höga ersättningar och bonusar.
Man kan undra om rikedom förblindar, att man blir hagalen av pengar och tappar fotfästet. Hur tänker egentligen bonuscheferna - är de av en annan sort?
Det finns faktiskt studier som säger att psykopater är överrepresenterade bland toppchefer. Och eftersom psykopater saknar empati, manipulerar och inte reagerar på orättvisor, kan de lättare motivera sina ersättningar.
I den beteendeekonomiska forskningen har man också på individnivå och i magnetkameror kunnat se om en person är en risktagare eller mer försiktig och hur impulsiv man är. Riskbenägenheten är med andra ord skyhög bland toppcheferna, får man förmoda.
- Näringslivstoppen är dessutom en sluten värld. Cheferna jämför sig mest med direktörskompisarna och har vant sig vid en hög levnadsnivå som för dem är självklar. Det finns en tendens att bedöma vad som är rättvist utifrån sina egna intressen, säger Magnus Johannesson.
Den traditionella beskrivningen bland nationalekonomer har också varit att människan i ekonomiska sammanhang är rationell och gör allt för att maximera sin vinst.
Men även om de senaste bonusskandalerna kan få oss att tro att människan är självisk och bara ser till sitt eget bästa, är det långt ifrån sanningen.
Mest känd för tesen att människan i grunden är rättvis är forskaren Ernst Fehr vid Zürichuniversitetet i Schweiz. Han har i flera experiment med en magnetkamera visat att människan kan göra saker för andra utan att tjäna på det och att vi vill straffa dem som beter sig egoistiskt. Vi njuter också av att utföra bestraffningen. Det intressanta är att samma ställe i belöningscentrumet aktiveras när vi utför bestraffningen som när vi utför lustfyllda aktiviteter.
- Att vi har ett rättvisetänkande i oss ser vi ju nu när folk reagerar med ilska och avsky inför de höga bonusarna. Man tycker att cheferna inte förtjänat så mycket pengar. Bestraffar vi en person som tillskansat sig pengar på ett orättvist sätt skulle vi säkert njuta av det, exempelvis om personen i fråga får sparken, säger Magnus Johannesson.
Här pekar Magnus Johannesson på att det enligt en studie finns en könsskillnad. Det tycks som om män njuter mer av bestraffningen än kvinnor. Även om kvinnor vill straffa den som betett sig egoistiskt, känner kvinnor också empati när bestraffningen utförs.
Det finns ändå en tröst för alla som nu tänker att människan bara utgår från sitt eget välbefinnande. Vi bryr oss inte bara om sedlar och kronor. Belöning kan också vara vänskap, att ge till välgörenhet och uträtta bra saker för andra.
- Man kan inte dra alla över en kam. Vissa är mer beredda att ge till välgörenhet, vissa vill ta större ekonomiska risker, andra reagerar starkt mot ekonomiska orättvisor. Våra studier tyder på att de individuella variationerna till viss del är genetiskt betingade, att de beror på ärftliga faktorer, säger Magnus Johannesson.
Han påpekar att den neuroekonomiska forskningen ännu är i sin linda. Man vet fortfarande väldigt lite om hur hjärnan fungerar.
Det man hittills slagit fast är i alla fall att egoism inte är den enda drivkraften när ekonomiska beslut ska fattas, även om det kan verka så just nu.
För oss som inte kan njuta av några bonuspengar kan det ju vara en liten tröst i alla fall.
UNT FRÅGAR: Hur mycket pengar skulle du vilja ha?
Fredrik Sundin, 34 år, med dottern Sara Sundin, Uppsala
- Svår fråga. Hur mycket behöver man? Jag vet inte om det är så sunt att bada i pengar som de där direktörerna gör. Bara jag har så jag klarar mig är jag nöjd. Fick jag önska, skulle det räcka med att bli av med bostadslånet.
Flora Keusseyan, 28 år, Uppsala
- Massor! Många miljoner! Då skulle jag köpa bil, en flott villa, ett sommarställe vid vattnet, en båt... och ha anställda som skötte om allt. Och så skulle jag hjälpa fattiga människor. Men när jag tänker efter så blir man inte lycklig av pengar. De gör det lättare att leva. Sann lycka är mina barn, kärlek, vänner och att få vara frisk.
Peter Eriksson, 40 år, Uppsala
- För mig och min familj skulle det räcka med två tre miljoner. Man blir inte lyckligare av att vara rik. Man ska ha så att man kan betala räkningarna. Men visst, hade jag 100 miljoner på banken skulle jag sponsra SK Iron, Björklinges hockey- och fotbollslag. De är bäst!
Charlotta Fröhammar, 19 år, Uppsala
- Det beror på vilka behov jag har för stunden. Jag är ganska ung, så en miljon skulle räcka för mig. Om jag hade 10 miljoner skulle jag spara ganska mycket för framtiden, jag skulle inte heller ta studielån. Men tänka och planera är en sak. Om jag var rik, skulle jag kanske slösa bort pengarna ändå.
Fredrik Sundin, 34 år, med dottern Sara Sundin, Uppsala
- Svår fråga. Hur mycket behöver man? Jag vet inte om det är så sunt att bada i pengar som de där direktörerna gör. Bara jag har så jag klarar mig är jag nöjd. Fick jag önska, skulle det räcka med att bli av med bostadslånet.
Flora Keusseyan, 28 år, Uppsala
- Massor! Många miljoner! Då skulle jag köpa bil, en flott villa, ett sommarställe vid vattnet, en båt... och ha anställda som skötte om allt. Och så skulle jag hjälpa fattiga människor. Men när jag tänker efter så blir man inte lycklig av pengar. De gör det lättare att leva. Sann lycka är mina barn, kärlek, vänner och att få vara frisk.
Peter Eriksson, 40 år, Uppsala
- För mig och min familj skulle det räcka med två tre miljoner. Man blir inte lyckligare av att vara rik. Man ska ha så att man kan betala räkningarna. Men visst, hade jag 100 miljoner på banken skulle jag sponsra SK Iron, Björklinges hockey- och fotbollslag. De är bäst!
Charlotta Fröhammar, 19 år, Uppsala
- Det beror på vilka behov jag har för stunden. Jag är ganska ung, så en miljon skulle räcka för mig. Om jag hade 10 miljoner skulle jag spara ganska mycket för framtiden, jag skulle inte heller ta studielån. Men tänka och planera är en sak. Om jag var rik, skulle jag kanske slösa bort pengarna ändå.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!