"Pengar rinner genom fingrarna på mig. Och det tycker jag är positivt. Det ger mig stor glädje. Jag har aldrig sparat. Men när jag var 40 år blev jag övertalad att pensionsspara. Det är jag glad för, de pengarna gör att jag kommer att ha råd att ha hund så länge jag vill. Med mina mått mätt har jag mycket pengar nu och det beror på att jag inte klarade av att vara pensionär. När jag hade rest och fikat med vännerna började jag jobba igen.
Min shoppinglust sitter väldigt djupt, jag har nog ett uppdämt behov som kommer sig ur uppväxten. Annars skulle inte behovet vara så starkt. Jag älskar verkligen att shoppa och det gjorde min mamma också, ända tills hon blev 96 år. Jag minns att hon samlade Konsumkvitton, gick till affären med och handlade skor och hatt för årets rabatt. Under min uppväxt lärde jag mig hushålla med korvören, men summor över en tusenlapp har jag aldrig lärt mig hantera. Precis som min mamma handlar jag mest kläder, men det är inte överfullt hemma. Det som inte används skänker jag till Röda Korset. Fast jag köper mera kläder än jag behöver. Nu har jag jobbat i Malung en period och där blev det sju skinnjackor. Men det var på loppis, auktion eller på nedsatt pris. Det vattnas i munnen på mig när jag pratar om det.
Men mina grannar känner mig nog inte som en storshoppare, jag klär mig så där lite lagom, vill inte verka provocerande. Det är roligt att mycket att välja mellan och att klä mig fint för andra. När jag slutar jobba kommer jag inte att få nytta av mina representationskläder. Då vet jag inte hur det blir ekonomiskt sett, men jag vet att jag kan hushålla och kan låna på min lägenhet. Guldkanten i livet vill jag ha kvar. Pengar är lycka för mig! Än minns jag känslan att efter att ha jobbat i London som kursledare på semestern på mitten av 1970-talet ha hela lönen på 6 000 kronor i nakna sedlar i fickan. Vi hyrde en Rolls Royce, köpte vad vi kände för, allt från antikviteter till engelska pajer och fick 20 kilo i övervikt på planet hem. Det var en njutning. Pengar är bra för nerverna. Man slipper stressen över att inte kunna betala räkningar. Den tryggheten önskar jag att alla skulle ha. Att handla och ge bort till andra, eller att ordna fester ger samma lycka som att köpa kläder. Jag ångrar mig väldigt sällan och handlar aldrig på kredit."
Berättat för Lotta Frithiof
Fotnot: 6 000 kronor 1975 motsvarar 30 000 kronor i dagens penningvärde.