– Vill du ha en lekfisk eller pysselfisk? frågar Johannes Backman när han hjälper Alma Sorati att få fiskekroken över det höga skynket. När hon fått sin påse i fiskdammen förklarade hon vad det bästa med Pelle Svanslös är.
– Det är att han är snäll mot andra, säger hon. Men Måns, han är lite dum.
Under söndagen fylldes Parksnäckan av många som kommit för att fira att Pelle Svanslös kommit att bli 75 år gammal.
Innan musikteatern med Pelle, Maja och Måns började fanns det mycket roligt att göra på kalaset. Man kunde kasta boll, besöka pyssel-stugan eller spela något instrument eller varför inte testa ponnyridningen.
För 75 år sedan gavs den allra första boken om Pelle Svanslös ut, författad av Gösta Knutsson, och fler skulle det bli. Pelle har även figurerat i både bilderböcker och adventskalendern.
De som arrangerat söndagens födelsedagskalas är Sagogränd AB tillsammans med Kulturhjältarna och det är även Sagogränd som äger rättigheterna till Pelle Svanslös.
– En 75-åring som Pelle förtjänar att hyllas, säger Mats Fromme, vd på Sagogränd.
I ett av partytälten fanns den välbesökta pysselhörnan.
Det dröjde inte länge innan en tom stol fylldes av någon ny runt bordet.
Selma Jakobsson satt tyst och koncentrerade sig för att kattsvansen skulle bli som hon tänkt sig. Hennes mamma Maria Jakobsson lutade sig över henne för att hjälpa till med saxen. I familjens hem finns en del böcker om Pelle Svanslös.
– Det är extra kul att läsa om Pelle när man bor här i Uppsala också, säger Maria.Det böckerna visar är att man ska vara snäll mot alla.
Lite längre bort kom Soliana Giram direkt från ansiktsmålningen och hade nu fått både morrhår och kattnos. Hon höll med om att Pelle Svanslös är snäll.
– Om någon vill leka med någon, så får den vara med, säger hon.
Sagogränd AB har i samband med att Pelle blivit 75 år instiftat ett Våga vara snäll-stipendie. Det ska komma att delas ut till bland annat skolor som arbetar med frågor om allas lika värde med barnen.
– Pelle har ett stort hjärta och vågar vara snäll, säger Mats. Det är en saga med mening.
Vid fiskdammen stod Vilmer Därnroth först i kön.
– Nej, utbrister han när kroken han slängt över till skynket kom tillbaka tom.
Han försökte igen och den här gången hängde det en påse i änden av linan. Vilmer öppnade den. Inuti fanns kulor och paljetter. Vilmer letade tyst vidare.
– En klubba, utbrister han och ler.
– Nu måste vi gå om vi ska hinna till teatern, säger hans mamma Martina Därnroth.