Sten Andersson är 75 år och har varit anställd inom universitetet sedan han var 14 år, och började som semestervikarie på Carolinabiblioteket. Han har varit med på många promotioner och professorsinstallationer. År 1966 började han som cursor (personen som går bakom pedellen) och var det i 18 år fram till 1983 då han blev pedell.
– Några av de bästa minnena jag har är när Japans kejsare var här under Linnéjubileet. Och när påven var med såklart, då var det stort drag. Sedan är det alltid roligt, jag har varit med så länge att personer känner igen mig.
Att Sten varit med länge är något som märks tydligt. Innan processionen går in i aulan är det flera som kommer fram och hejar och kramar om honom. Två nyfikna barn får titta på staven, ”vapnet” han håller i som en del av uniformen. Uniformen han bär är gjord av engelskt tyg från 40-talet och består av en tung rock med matchande byxor, en gul väst samt staven, svart hög hatt och vita handskar. På rocken sitter även Gustav Adolfs medalj i silver.
– Den fick jag för att jag gjort något bra och för att jag varit med så länge.
Oftast har det gått bra och aldrig varit någon belastning att vara med enligt Sten. Han har aldrig missat en procession. Dock har det varit några mindre incidenter under de 52 åren.
– 1976 hade vi installationen på Slottet för de renoverade universitetshuset. Jag var där i god tid och skulle precis öppna dörrarna till slottet när jag kommer jag på att ”helsike jag har glömt hatten hemma”. Så jag körde som en idiot till Gottsunda där jag bodde och hämtade hatten. Alla hade redan ställt upp sig i procession när jag kom tillbaka, och de står allra högst upp i trappan. Så jag springer uppför alla trappor, ställer mig och ska ta ut hatten ur lådan och den rullar ur. Jag står där med hjärtklappning och hatten rullar nerför trappen. Som tur var fick jag fortsätta ändå efter det.
I processionen går Sten först, följt av Anders Westin och Stens son Martin Andersson som cursorer även de iklädda uniformer. Efter dem går rektorn med inbjudna gäster samt de olika fakulteternas lärare.
När vi frågar vem som ska ta hand om uppgiften som pedell visar det sig att det är sonen Martin som ska ta över efter sin pappa.
– Jag har lämnat det i trygga händer, säger Sten.
Dagen avslutas med en bankett på Uppsala slott.
– När jag har slutat kommer jag antagligen tänka lite som Askungen, vad är väl en bal på slottet? Men det är en riktig fest och ett bra avslut, speciellt på en fredag. Man har fått dansa och sedan går man hem under månens sken.
lisa.selander@unt.se