Patti Smith med rock som jazz

Uppsala2008-07-17 10:00
Hon är rockens hårdast arbetande tant. Fyllda 61 är Patti Smith fortfarande ute på vägarna. Den 18 juli kommer hon till Stockholms jazzfestival för en konsert som kan sluta var som helst.
Från ung brinnande punkikon på New York-klubben CBGB till... tja, äldre punkikon på scen i ett Libanon där lågorna just slocknat. Patti Smith är ett vandrande stycke rockhistoria, samtidigt ständig rebell, men aldrig utan ärende.
- Jag bryr mig inte så mycket om att rädda rock'n'roll längre. Nya generationer får rädda rocken eller trampa på den. I dag är min kallelse att reagera på världen. Jag är 61 år och har hälsan, jag är nyfiken och jag vill kommunicera med människor, säger hon.

Och hon säger det så man tror henne. Rösten är raspig och svajar över dålig telefonlinje från Beirut. Hon vilar inför kvällens konsert men den den politiskt engagerade Patti Smith är peppad över att vara i Libanon.
- Beirut var ockuperat tills alldeles nyligen och amerikaner fick inte komma in i Libanon. Det här är en verkligt inspirerande plats - alla kämpar för att göra någonting positivt av situationen, säger hon.

Punkmormor Pattis liv består just nu av resor. Efter Libanon väntar Grekland, Frankrike, Italien, Österrike och Norge. Till Sverige kommer hon den 18 juli för att framträda på Stockholms jazzfestival.
- Jag gillar att spela i Stockholm. Det finns någonting där som fungerar för mig. Det finns intelligens i luften, jag känner mig fri, säger hon.
Första gången hon besökte huvudstaden var 1976, då med debutskivan "Horses" färsk i bagaget - en platta som landade som en bomb: "Den är bättre än Roxys första album, bättre än Beatles och Stones album, bättre än Dylans första album och lika bra som the Doors och Whos och Hendrix och Velvet Undergrounds album", skrev Charles Shaar Murray i NME 1975.

Hans jämförelser för inte tankarna till Jazz. Vid en första betraktelse kan man tycka att Patti Smith är en märklig bokning för en festival där dragplåstren brukar heta Dave Holland, Randy Crawford eller Herbie Hancock. Men när man hör henne prata om sitt band faller bitarna på plats. Det är friheten som står i centrum och där är jazzen en förebild
- Det finns en inneboende andlig kvalitet i jazz eftersom musiken är beroende av improvisation och av att musikerna kommunicerar med varandra på ett högre plan. I vårt band har vi alltid improviserat mycket. Varje spelning skiljer sig från den föregående. Målet är direkt kommunikation och därför måste det finnas spontanitet när vi spelar, säger hon.

Av just den anledningen kan hon inte säga mycket om hur spelningen i Stockholm kommer att arta sig. Klassiker som "Gloria" eller "Because the night" kan stå på låtlistan, men publiken kan också förvänta sig nyheter.
- Vi spelar många klassiska rocklåtar, men jag måste känna att det finns en öppning i musiken, en plats som jag kan utforska, säger Patti Smith.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om