Det var en målmedveten globetrotter som steg upp på Uppsalas teaterscen i början på 1950-talet. Anita Blom-Granditsky föddes i Kobe, Japan, men flyttade sedan till Bogota, Colombia och gick ut high school i Washington, USA. Utlandsvistelsen berodde på pappans civilingenjörsarbete på Kreugers Svenska Tändsticks AB.
– När hon flyttade hem till Sverige visste hon att hon skulle bli skådespelare. Hon brukade säga "spela inte teater om du inte måste". Hon kände tveklöst att hon måste, det fanns inga andra alternativ, säger sonen David Granditsky.
Som 19-åring kom Anita Blom-Granditsky in på Dramatens elevskola där hon blev klasskamrat med bland annat Max von Sydow, Margareta Krook och Jan-Olof Strandberg som hon även var gift med 1951 till 1958. Under denna tiden arbetade hon även som skådespelare i Uppsala. 1959 gifte hon sig med Davids far Palle Granditsky, chef på Uppsala stadsteater 1964 till 1974.
– Då återvände mamma och jobbade på stadsteatern ända in på 1980-talet. Jag växte upp med Uppsala stadsteater och gjorde en del barnroller med min mamma, det var väldigt roligt.
På den tiden var Uppsala stadsteatern även Gävles och Anita Blom-Granditsky uppträdde i båda städerna. Hon hade en drygt 70-årig karriär med anställningar som skådespelare och regissör. Några filmroller blev det också, den första som 19-åring i Ingmar Bergmans ”Fängelse” (1949) och den sista vid 88 års ålder i Johan Tapperts kortfilm ”Tiden går för fort när jag har roligt” (2017).
– Hon var verkligen hängiven scenkonsten, en fantastisk fin skådespelare. Jag minns särskilt hennes insats som fru Alving i Ibsens "Gengångare", säger Anna Carlson, skådespelare som jobbade ihop med Anita Blom-Granditsky på Uppsala stadsteater i början på 1980-talet.
Sonen David minns mamma som väldigt glad, positiv, envis och stark.
– Hon var inte rädd för att uttrycka sina åsikter. Levde och klarade sig alldeles utmärkt själv, ända in på slutet då hon blev sjuk, säger han.
Efter en kortare tid på sjukhus somnade Anita Blom-Granditsky in 23 februari, tre veckor före sin 95-års dag.
– Hennes paradroll var nog Nora i Strindbergs "Ett dockhem" som hon spelade på flera ställen runt om i landet. Sedan regisserade hon Hamlet också och jag vet att hon också var väldigt stolt över pjäsen "Stolarna" som hon gjorde ihop med min pappa Palle i slutet på 1990-talet.