Påskchokladens mörka hemlighet

Den 17 april 2001 tvingades det Nigeriaregistrerade fartyget Etireno återvända till sin avresehamn i Benin efter ha nekats tillträde i hamnarna i Libreville i Gabon och i Douala i Kamerun. Myndigheterna hade fått tips om att fartyget fraktade slavar, däribland många barn. Slutdestinationen befarades vara kakaoodlingar i Elfenbenskusten.
Historien om slavskeppet i Benin rapporterades över hela världen och även av många svenska medier. Choklad var på tapeten. Incidenten inträffade någon månad efter att Lasse Hallströms storfilm Chocolat haft Europapremiär och drygt ett år efter den stora chokladboomen i västvärlden.

Ombord på fartyget fanns 180 passagerare, varav 23 barn.
Estelle Guluman vid FN:s barnfond Unicefs kontor i Benin proklamerade att de som dricker kakao ?dricker barnens blod?.
Det klarlades aldrig om passagerarna var tänkta för slavhandel eller om det bara handlade om flyktingar.
Två månader senare inträffade en liknande incident utanför Benins kust. Denna gång var fartyget svenskregistrerat. 79 barn fanns ombord. Händelsen fick liten uppmärksamhet i svensk press.
Under hösten när myndigheter i Benin rapporterade om flera misstänkta slavskepp på väg mot Elfenbenskusten och Gabon var medieintresset i väst obefintligt. Chokladen hade runnit av tapeten. Det var efter World Trade Center och utrikesnyheter handlade inte längre om Afrika.
- Det är fruktansvärda förhållanden på många kakaoodlingar i Afrika. Det är hemskt, säger Annelie Kejroth, ägare till chokladbutiken Annelie K på Drottninggatan i Uppsala.
Hon ryser till.

Hon berättar att några av de mindre chokladproducenterna marknadsför sig genom att distansera sig från de afrikanska plantagerna.
- Den bästa kakaon kommer från Sydamerika, det är därifrån jag får de mesta av mina produkter. Jag har ett utbud av ursprungsmärkta chokladsorter.
- Vill man undvika choklad från plantagerna i Afrika får man satsa på choklad för uppemot 30-35 kronor hektot. Man ska gå till de små producenterna för att känna sig säker, säger Annelie Kejroth.
Hon berättar att intresset för choklad som saknar kopplingar till de kritiserade plantagerna i Afrika.
Köper man choklad från någon av de stora producenterna i en livsmedelsbutik i Uppsala är sannolikheten stor att kakaon kommer från Elfenbenskusten. 40 procent av världens kakaoproduktion sker där. Unicef uppskattar att cirka 600 000 barn arbetar på kakaoplantagerna, och att 200 000 av dessa arbetar under farliga förhållanden, bland annat under hanteringen av bekämpningsmedel. Uppskattningsvis 15 000 av barnen är slavar från Burkina Faso, Mali och Benin.

Försöken att ursprungsmärka kakaon har gått bet i många år, men det har skett vissa förbättringar på kakaoplantagerna. Bönderna får dock mycket litet betalt, och så sent som i oktober förra året strejkade tusentals ivorianska kakaobönder och brände kakaoskördar på gatorna i Abidjan i protest mot det låga priset.
- Köper man en Dajm får man förmodligen afrikanskt kakao. Det är en så stor andel av kakaon som kommer från Afrika att det är svårt att helt undvika den, säger Annelie Kejroth.

I Annelie Kejroths butik dominerar dock den mörka chokladen från Sydamerika. Tryffel med mocka, calvados, hallon och apelsin. Choklad med rökig maltwhisky är en storsäljare och vann pris på en tävling 2003. Även absintchokladkakan lockar köpare. En Linnékollektion baserad på blommor, kryddor och frukt är under produktion.
Chokladens lyxstatus har vuxit de senaste åren. 2006 ökade försäljningen av den mörka chokladen med 17 procent i Sverige. Svenskarna har blivit kvalitetsmedvetna.
- Choklad är en passion, säger Annelie Kejroth.

Påskchokladens mörka hemlighet

Chokladförsäljningen ökar i Sverige, särskilt runt påsk. Men chokladen har en ännu mörkare sida. De stora chokladproducenterna får kakao från slavplantager i Afrika.