Partiet ska sitta vid makten
Uttrycket "nya" säger i sig självt ingenting om idéinnehållet i den politik som beskrivs. Ibland kan man ana en sorts positionsbestämmelse - men den beror i så fall helt på de politiska förutsättningarna vid det aktuella tillfället. Ordet "nyliberal" syftade under 1800-talets andra halva på en liberalism med starkt socialt engagemang. I vår tid har samma ord kommit att beteckna en idériktning som definierar liberalismen nästan enbart i ekonomiska termer - onekligen i viss kontrast till den etablerade liberala traditionen.
Detsamma gäller givetvis också uttrycket "gammal". Det finns gamla idéer som är bra - vi har snart haft allmän rösträtt i hundra år och den är inte föråldrad - och rent av idéer som förefaller vara "eviga", en del bättre och andra sämre.
När ett parti börjar kalla sig "nytt" handlar det om ett slags övertalningsdefinition. Väljarna ska förstå att det som de kan ha retat sig på tidigare har försvunnit och ersatts av något annat som självklart måste vara bättre. När det gäller moderaterna skulle begreppet "nya" ha kunnat användas vid flera tidigare tillfällen i partiets historia, med minst lika stor rätt som nu. Den ideologiska resa som partiet företagit är mycket lång.
Högerns historia börjar med försvar för både skråväsende och ståndsriksdag - en hållning som givetvis blev omöjlig efter representationsreformen 1866. Det sena 1800-talets konservativa försökte i stället betona "det nationella" som ett sätt att anlägga moteld mot liberal individualism och socialistiska klasskampsparoller. Man höll på spannmålstullar, på kungen, kyrkan och militären och motsatte sig i det längsta allmän rösträtt.
Om någon hade tänkt på saken så skulle partiet efter ungefär 1920 ha kunnat kalla sig "nya högern" eftersom demokratin nu kom att införlivas med partiideologin. Den allmänna rösträtten sågs inte längre som ett hot utan tvärtom som en stabiliserande faktor i politiken, d v s dess ideologiska innebörd omtolkades. Partiet blev gradvis en svensk variant av det brittiska Tory-partiet, präglat av omsorg om försvar, näringsliv och nationella intressen men också med en sorts patriarkalisk social ansvarskänsla. Begreppet folkhem myntades inte först av Per-Albin Hansson utan av högerideologen Rudolf Kjellén.
Också på 1980-talet hade benämningen "nya moderaterna" kunnat lanseras, men då som beteckning på något helt annat än i dag. Moderaterna blev, i kraft av sin historiska motsatsställning till socialdemokraterna, den naturliga arenan för den mycket starka reaktion mot högskattepolitik och tung offentlig sektor som då satte in i många länder. Partiet blev för ganska lång tid åter starkt ideologiskt präglat, men knappast på ett sätt som hade något mer uppenbart samband med partiets konservativa bakgrund.
Med valet av Fredrik Reinfeldt till partiledare började en ny kursomläggning, som uppenbarligen ännu inte är avslutad. Övriga borgerliga partier kan glädjas åt att det numera är betydligt enklare att jämka samman t ex ståndpunkter i skattepolitiken än det var under "nyliberalismens" glansdagar, och partiets aktiva såg i valet 2006 att det gick mycket lättare att vinna regeringsmakten med en politik som låg närmare "mitten". Utvecklingen fortsätter nu med utlovade nya riktlinjer både inom socialpolitik och klimatpolitik. Jämställdhet framställs plötsligt som en moderat hjärtefråga, medan försvaret behandlas som en budgetpost bland andra.
Men ordet "mitten" beskriver ingen ideologi. Och frågan vilken ideologi - om någon - som präglar moderata samlingspartiet i dag är inte helt lätt att besvara. Närmast till hands ligger kanske att beskriva det som sker som en återgång till den "socialkonservatism" som gällde under efterkrigstiden. Men man kan lika gärna säga att partiet nu vill framstå som pragmatiskt, avideologiserat och helt enkelt mer kompetent än socialdemokraterna på att bedriva en politik för jobb och välfärd. Också de hittills mest principfasta "nyliberalerna" i moderata ungdomsförbundet tycks följa med, om man ska gå efter MUF-ordföranden Niklas Wykmans artikel i DN 24/10.
Liksom för socialdemokraterna tycks den bärande principen för moderaterna nu vara att partiet ska sitta i regeringen.
Så jobbar vi med nyheter