Pärla och vemod mötte rastplatsspanare

Varje år presenterar Motormännens Riksförbund en lista på de tio bästa rastplatserna i Sverige. I år finns ingen i Uppsala län med på den. Anledningen är enkel; Motormännens vägombud är inte färdiga med sina test i Uppsala och Stockholms län.

Men Gunnar Nilsson, ett av vägombuden, besökte i början på juli Mora stenar, söder om Uppsala, och Torsberget norr om Uppsala. Under året ska de göra ytterligare två test.
Han tycker att Mora stenar är en pärla.
- Den ligger i en fin tallskog med stora utrymmen, har en perfekt toalettanläggning och stora träleksaker i skogen för barnen.
- Torsberget, som också är ny, var inte lika fin. En toalett luktade väldigt illa. Platsen var blåsig och någon hade redan stulit en sittmöbel.

Vi åkte till Mora stenar, för att själva avgöra om det är den pärla Motormännen anser.
Stolta furor omsluter rastplatsen. Ut mot vägen en vall med rosenbuskar. Faluröda små hus med toaletter, bord och stolar av kraftiga stockar. Bland tallarna jättelika trädjur, där barnen kan klättra.
Men tyst? Nja, det bullrar rejält från E 4.
I centrum av platsen finns en informationstavla under tak, där besökarna kan få tips om resmål i Uppsala och var vallonbruken ligger.
Men vi hittar ingen karta som kan guida oss till ursprunget, till den historiska platsen Mora stenar. Här valdes ju de svenska kungarna under medeltiden. Först ut var Magnus Ladulås år 1275 och den siste var Karl Knutsson, Karl VIII, år 1448.
- Här finns allt jag behöver, säger tioårige Oskar Ljungqvist, som just varit inne på herrarnas. Han gläntar på dörren och visar oss den fina, rostfria rännan.

Oskar är här med mamma, pappa och sina två syskon. Pappa Ola är glad att det gick så lätt att komma in med husvagnen. Hans hustru Mia är nöjd med toaletterna och sopbehållarna, "fräscht". Tonårsbarnen Pontus och Malin är lätt uttråkade och har sagt att det är sista sommaren de åker husvagn med familjen.
Vi testar toaletterna och finner ett välstädat, högteknologiskt utrymme med klinker på golvet, rostfri toalett och tvål, vatten och lufttork som reagerar med ett lätt fingertryck. Och det luktar gott här inne.
På byggnadens gavel finns en tavla, där städarna skrivit upp vilken tid de senast var här. Toaletterna städas varje dag.

Vi far norrut, förbi Torsberget, mot Tierps rastplats och landar på en ödslig kulle. Det är inte lätt att hitta hit, för vi ser inga skyltar. Det gör inget om man missar den, för den är så sorgligt ödslig. Som att rulla in till det stora vemodet, till ensamhet, tråkighet och ledsenhet. Man landar på en jättelik asfalterad plan, där till och med en långtradare verkar liten. Svarta, hjulspår i cirklar. Nattens tonårslekar? Späda björkar med stödbandage viker sig i vinden och borden med bänkarna står i snörräta rader.
Men det är praktiskt. Toaletter, skötbord, gott om parkeringsplatser.

Hallå, Bengt-Olov Eriksson, kommunalråd i Tierp! Hur går det med vägkrogen som kommunen kämpar för tillsammans med krögaren Albert Haghanzarian?
- Vi har överklagat till regeringen och vi väntar på deras besked.
Om vägkrogen blir av skulle den tillsammans med en bensinstation samverka med rastplatsen på ett bra sätt.
- Vi menar att det är absolut nödvändigt. Det finns ingen bensinstation mellan Uppsala och Gävle. Dessutom ligger Tierps rastplats geografiskt bra till när långtradarna ska byta chaufförer och för långfärdsbussarnas förare, som måste ta rast efter en viss tid. Och då behövs också en vägkrog.

Pärla och vemod mötte rastplatsspanare

Den kan vara en besvikelse, eller en glad överraskning. Göra dig pigg eller trött, glad eller arg. Vi talar rastplatser. Så följ med oss till en pärla utmed nya E 4, men också till en plats där du rullar in till det stora vemodet!